Punk – Del 9
NINA HAGEN BAND – NINA HAGEN BAND - 1979
Nina Hagen dök 1979 upp som en okänd och exotisk punkdrottning från Östtyskland, DDR. Hon sjöng på tyska och hennes röst var så aggressiv och vild att musiken nästan blev jobbig att lyssna på.
Men det var inte bara punk. Jag vill nog hellre kalla det art-punk, för det fanns inslag av allt från opera och musikal till new wave och 70-talshårdrock i musiken. Punk handlade det egentligen bara om i ett par låtar.
Just för att Nina Hagen Bands debut-LP är så varierad gör den fortfarande är kul att lyssna på. Nina Hagen hade dessutom en väldigt mycket intressantare sångröst än de flesta av sina (främst) brittiska punktjejkollegor. Säga vad man vill om Poly Styrene i X Ray Spex, men sången var inte hennes starka sida.
Nina Hagen kunde däremot visa upp en oanad bredd i sitt register. Sen var det egentligen inte särskilt många tjejer som tog plats i den tidiga punkvågen, där var Nina Hagen också ett undantag. Så den här LP:n, som bara heter Nina Hagen Band, har sin givna plats i varje skivsamling med lite historiska ambitioner.
Bra låtar finns det gott om; TV Glotzer (white punks on dope), Rangehn, Naturträne, Auf´m Friedhof - alla på tyska givetvis – för att nämna några. Men den stora behållningen är att lyssna på hela skivan rakt av.
LP:n spelades in i dåvarande Västtyskland efter att Nina Hagen tagit sig över från det stängda Östtyskland. Det lär finnas inspelningar även från hennes tid i öst, men jag vet inte om de någonsin getts ut på cd eller vinyl.
Nr: 2013/2222
NINA HAGEN BAND – NINA HAGEN BAND - 1979
Nina Hagen dök 1979 upp som en okänd och exotisk punkdrottning från Östtyskland, DDR. Hon sjöng på tyska och hennes röst var så aggressiv och vild att musiken nästan blev jobbig att lyssna på.
Men det var inte bara punk. Jag vill nog hellre kalla det art-punk, för det fanns inslag av allt från opera och musikal till new wave och 70-talshårdrock i musiken. Punk handlade det egentligen bara om i ett par låtar.
Just för att Nina Hagen Bands debut-LP är så varierad gör den fortfarande är kul att lyssna på. Nina Hagen hade dessutom en väldigt mycket intressantare sångröst än de flesta av sina (främst) brittiska punktjejkollegor. Säga vad man vill om Poly Styrene i X Ray Spex, men sången var inte hennes starka sida.
Nina Hagen kunde däremot visa upp en oanad bredd i sitt register. Sen var det egentligen inte särskilt många tjejer som tog plats i den tidiga punkvågen, där var Nina Hagen också ett undantag. Så den här LP:n, som bara heter Nina Hagen Band, har sin givna plats i varje skivsamling med lite historiska ambitioner.
Bra låtar finns det gott om; TV Glotzer (white punks on dope), Rangehn, Naturträne, Auf´m Friedhof - alla på tyska givetvis – för att nämna några. Men den stora behållningen är att lyssna på hela skivan rakt av.
LP:n spelades in i dåvarande Västtyskland efter att Nina Hagen tagit sig över från det stängda Östtyskland. Det lär finnas inspelningar även från hennes tid i öst, men jag vet inte om de någonsin getts ut på cd eller vinyl.
Nr: 2013/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar