UFO – FLYING - 1971
Om det nu skulle finnas några tvivel angående UFO och spacerock. Just det. UFO, de med Doctor Doctor, Rock Bottom och Lights Out. De var i början av 70-talet helt inne på spacerock. De var gigantiskt stora i både Japan och Tyskland.
Det var med plattan UFO 2 - Flying från 1971 som UFO blev ett spacerockband på allvar. Det hade testat på det innan, på debutskivan tidigare samma år, men den blev inte särskilt lyckad.
Men UFO 2 – Flying – är spacerock. Moog och grabbarna bättrade här på sitt sound rätt ordentligt jämfört med ettan, som var ganska taffligt. Framför allt visste de vad de gjorde. Och varför. På UFO 1 lät det mest som vanlig boogierock, lite segt och fantasilöst även om låtarna var lååånga redan då.
Men tvåan är bra. Silver Bird är till och med en jävligt bra spacerocklåt. Nästan så jag tycker det är lite synd att UFO efter den här skivan lämnade det flummiga området och gav sig på metal i stället. Men man kan inte få allt.
När Michael Schenker dök upp i sättningen blev ju UFO rätt bra som hårdrockband också. Men den här skivan är alltså från innan hans tid, när Mike Bolton var leadgitarrist.
Flying är ett ljudexperiment, där UFO verkligen testar gränserna. Man ska komma ihåg att 1971 var inte spacerock så där allmänt accepterat. Det var nästan så att folk blev förbannade om man lirade sån här musik.
Det var lite för mycket av ljudmattor och långa gitarrsolon och märkliga sekvenser av ljud som studsar mellan högtalarna. Det krävdes tålamod och genuint intresse för att palla med UFO då.
Det gör det nog nu för tiden också. Det behövs nog en viss tillvänjning för att palla det här.
Men lyssnar man ett par gånger på den här skivan har den effekten att liksom äta sig in och fastna. Då hänger man med i Boltons långa gitarrsolon och de där melodislingorna som nästan planlöst svävar förbi.
Då kan Flying bli ett litet äventyr. B-sidans 26 minuter långa Flying är monoton, men suggestiv. 18 minutersspåret Star Storm på förstasidan har nästan samma effekt, men är kanske lite för kort...
Nr: 1561/2222
Om det nu skulle finnas några tvivel angående UFO och spacerock. Just det. UFO, de med Doctor Doctor, Rock Bottom och Lights Out. De var i början av 70-talet helt inne på spacerock. De var gigantiskt stora i både Japan och Tyskland.
Men UFO 2 – Flying – är spacerock. Moog och grabbarna bättrade här på sitt sound rätt ordentligt jämfört med ettan, som var ganska taffligt. Framför allt visste de vad de gjorde. Och varför. På UFO 1 lät det mest som vanlig boogierock, lite segt och fantasilöst även om låtarna var lååånga redan då.
När Michael Schenker dök upp i sättningen blev ju UFO rätt bra som hårdrockband också. Men den här skivan är alltså från innan hans tid, när Mike Bolton var leadgitarrist.
Flying är ett ljudexperiment, där UFO verkligen testar gränserna. Man ska komma ihåg att 1971 var inte spacerock så där allmänt accepterat. Det var nästan så att folk blev förbannade om man lirade sån här musik.
Det var lite för mycket av ljudmattor och långa gitarrsolon och märkliga sekvenser av ljud som studsar mellan högtalarna. Det krävdes tålamod och genuint intresse för att palla med UFO då.
Men lyssnar man ett par gånger på den här skivan har den effekten att liksom äta sig in och fastna. Då hänger man med i Boltons långa gitarrsolon och de där melodislingorna som nästan planlöst svävar förbi.
Då kan Flying bli ett litet äventyr. B-sidans 26 minuter långa Flying är monoton, men suggestiv. 18 minutersspåret Star Storm på förstasidan har nästan samma effekt, men är kanske lite för kort...
Nr: 1561/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar