CORNELIS VREESWIJK – GRIMASCHER OCH TELEGRAM – 1966
Jag har inte särskilt många Cornelis-skivor i min samling. Den här plattan valdes ut med omsorg när jag köpte den i slutet av 70-talet. Det var ett bra val, jag vill påstå att det är en svensk klassiker.
Här finns några av Cornelis mest minnesvärda visor, Polaren Per är kärlekskrank, vackra, fantastiska Ångbåtsblues, Får jag presentera fiffiga Nanette, folkkära (minst sagt) Jag hade en gång en båt och Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind.
Det var efter att jag hört Fredrik Åkare på radion som jag sprang ner till skivaffären och köpte skivan. Domus utmärkta skivavdelning var det.
Det har säkert skrivits massor om den här plattan på massor av andra ställen. Därför nöjer jag mig med att konstatera att Cornelis här kompas av jazzpianisten Jan Johansson och i kören finns Ann-Louise Hansson, svensk musikadel på sin tid.
Sen får jag väl också citera juryn som delade ut Taubestipendiet 1969, där Evert själv satt med: ”på en gång fräna och ömsinta visor i takt med tiden”.
Som jag ser det kunde Cornelis fått priset redan 1966 när den här LP:n gavs ut. Hans små kärleksfyllda vardagsskildringar går rakt in, här finns massor av medkänsla, förståelse och inte minst humor.
Nr: 1736/2222
Jag har inte särskilt många Cornelis-skivor i min samling. Den här plattan valdes ut med omsorg när jag köpte den i slutet av 70-talet. Det var ett bra val, jag vill påstå att det är en svensk klassiker.
Det var efter att jag hört Fredrik Åkare på radion som jag sprang ner till skivaffären och köpte skivan. Domus utmärkta skivavdelning var det.
Sen får jag väl också citera juryn som delade ut Taubestipendiet 1969, där Evert själv satt med: ”på en gång fräna och ömsinta visor i takt med tiden”.
Som jag ser det kunde Cornelis fått priset redan 1966 när den här LP:n gavs ut. Hans små kärleksfyllda vardagsskildringar går rakt in, här finns massor av medkänsla, förståelse och inte minst humor.
Nr: 1736/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar