JOHN FOGERTY – BLUE RIDGE RANGERS - 1973
När det var slut med Creedence Clearwater Revival blev det en jobbig tid för John Fogerty. Några egna bra låtar fick han inte ihop. Och dessutom blev han missbrukare av både banjo och fiol... en gammal rocker med vildvuxet helskägg.
Hans vägval blev något oväntat.
John Fogertys första soloplatta efter CCR, Blue Ridge Rangers från 1973, är en renodlad countryplatta med tolv mer eller mindre obskyra och bortglömda countrylåtar.
Det är massor av banjo. Och väldigt mycket fiol. Det där med att lita gitarr verkar han nästan ha glömt bort. Dessutom blandar han in en hel del gospel...
Rent allmänt har jag ganska svårt för country, särskilt när den blir lite för jordnära och smäktande, när det blir för mycket fiol och banjo för min smak. Precis sån är den här skivan.
Samtidigt uppskattar jag så klart bra gjord musik. Det är därför jag har skivan i min samling. Av någon anledning hittar John Fogerty exakt rätt med sina låtar. Hank Williams gamla Jambalaya till exempel. Den gör han lysande bra.
Sen tycker jag det var väldigt modigt av honom. För vem hade att han skulle göra något annat än att fortsätta i samma framgångsrika spår som CCR?
Jämfört till exempel med Byrds album Sweethearts Of The Rodeo - som ärligt talat inte är särskilt rolig – är Blue Ridge Rangers ändå hyfsad underhållning...om man klarar av att hantera en fullt utvecklad banjomissbrukare vill säga...
Den skiva jag har är förresten en ganska tidig utgåva. På de första pressningarna skrevs aldrig John Fogertys namn ut på skivomslaget, utan bara Blue Ridge Rangers. Hans namn lades till senare eftersom ingen fattade vem det var som gjort skivan.
Nr: 1158/2222
När det var slut med Creedence Clearwater Revival blev det en jobbig tid för John Fogerty. Några egna bra låtar fick han inte ihop. Och dessutom blev han missbrukare av både banjo och fiol... en gammal rocker med vildvuxet helskägg.
Det är massor av banjo. Och väldigt mycket fiol. Det där med att lita gitarr verkar han nästan ha glömt bort. Dessutom blandar han in en hel del gospel...
Rent allmänt har jag ganska svårt för country, särskilt när den blir lite för jordnära och smäktande, när det blir för mycket fiol och banjo för min smak. Precis sån är den här skivan.
Samtidigt uppskattar jag så klart bra gjord musik. Det är därför jag har skivan i min samling. Av någon anledning hittar John Fogerty exakt rätt med sina låtar. Hank Williams gamla Jambalaya till exempel. Den gör han lysande bra.
Jämfört till exempel med Byrds album Sweethearts Of The Rodeo - som ärligt talat inte är särskilt rolig – är Blue Ridge Rangers ändå hyfsad underhållning...om man klarar av att hantera en fullt utvecklad banjomissbrukare vill säga...
Den skiva jag har är förresten en ganska tidig utgåva. På de första pressningarna skrevs aldrig John Fogertys namn ut på skivomslaget, utan bara Blue Ridge Rangers. Hans namn lades till senare eftersom ingen fattade vem det var som gjort skivan.
Nr: 1158/2222
Själv råkar jag gilla traditionell country och tycker att "Blue Ridge Rangers" är en bra platta. Vad man tycker om musiken är förstås en smaksak, men jag måste korrigera dig på en punkt.
SvaraRaderaDu skriver att skivan innehåller "tolv mer eller mindre obskyra och bortglömda countrylåtar". Detta påstående stämmer helt enkelt inte. Åtminstone hälften av låtarna på albumet är välkända countryklassiker; låtar som hade varit stora hits och som var (och fortfarande är) välkända för alla som gillar klassisk country från 1940-, 50- och 60-talen.
Några exempel:
"You're the reason" var en jättehit för Bobby Edwards 1961. Även Hank Locklin och Joe South spelade in låten. På senare år har den bl.a. spelats in av Nancy Apple och (om jag minns rätt) Hank Williams III.
Hank Locklins "Please help me I'm falling" låg som högst på åttonde plats på Billboard-listan 1960. Låten har gjorts i mängder av coverversioner av olika countryartister. Den beskrivs på Wikipedia som "the second most successful country single of the rock and roll era".
"Jambalaya" var som du redan vet en av Hank Williams stora hits, den var redan i början av 1970-talet något av en standardlåt som gjorts i mängder av versioner (t.ex. hade ju Fats Domino en hit med den).
George Jones originalinspelning av "She thinks I still care" toppade den amerikanska country-hitlistan 1962. 1977 gjorde Elvis Presley den som b-sida på sin sista hitsingel "Moody blue". Givetvis har den även spelats in av en massa andra artister.
"California blues" är hämtad från 1920-talsartisten Jimmie Rodgers, som allmänt betraktas som "countrymusikens fader" och var en av de första som (postumt) valdes in i Country Music Hall of Fame.
"Today I started loving you again" var en stor hit för Merle Haggard i slutet av 60-talet, och har därefter spelats in av bl.a. Jerry Lee Lewis, Sammi Smith och Emmylou Harris.
Se där, en liten lektion i grundläggande countryhistoria ;-)
Tackar för lektionen. Där blev mina kunskaper om country avslöjande...
SvaraRadera