Svenska hjältar – Del 6
PUGH ROGEFELDT – HOLLYWOOD - 1972
Hur ska man ska förhålla sig till Pugh Rogefeldts Hollywood? Det är en skum skiva, minst sagt. Möjligtvis skulle den kunna vara ett exempel på svensk progg från det tidiga 70-talet. Åtminstone om man ser till musiken.
Det experimenteras nämligen friskt med både jazz, blues och folkmusik. Men texterna är knappast politiska. De är flummiga...psykedeliska skulle man nog sagt om skivan spelats in på andra sidan Atlanten.
Det blir att leta efter en annan vinkel.
Folkrock skulle det kunna vara. Det finns mycket folkmusik i låtarna, både i musik och text. Dessutom har Pugh satt musik till ett par Berthold Brecht-dikter, som blir de mycket märkliga låtarna Hollywood och Klosettvisa.
Nä, fan vet.
Idag skulle man möjligtvis kunna kalla det indiepop, för det är väldigt udda och väldigt smalt.
Bara några låtar har ”överlevt”, Visan om Bo och möjligtvis Jag är en liten pojke kanske en och annan känner igen nu för tiden.
Jag hade faktiskt glömt att den här skivan fanns i samlingen. Trots att jag nu kört igenom den ett antal gånger har jag inte blivit ett dugg klokare. Så är det ibland.
Nr: 1232/2222
PUGH ROGEFELDT – HOLLYWOOD - 1972
Hur ska man ska förhålla sig till Pugh Rogefeldts Hollywood? Det är en skum skiva, minst sagt. Möjligtvis skulle den kunna vara ett exempel på svensk progg från det tidiga 70-talet. Åtminstone om man ser till musiken.
Det experimenteras nämligen friskt med både jazz, blues och folkmusik. Men texterna är knappast politiska. De är flummiga...psykedeliska skulle man nog sagt om skivan spelats in på andra sidan Atlanten.
Bara några låtar har ”överlevt”, Visan om Bo och möjligtvis Jag är en liten pojke kanske en och annan känner igen nu för tiden.
Jag hade faktiskt glömt att den här skivan fanns i samlingen. Trots att jag nu kört igenom den ett antal gånger har jag inte blivit ett dugg klokare. Så är det ibland.
Nr: 1232/2222
Får erkänna att det är först idag som jag för första gången haft möjlighet att kolla in Pugh Rogefeldts två uppföljare till storsuccén "Ja dä ä dä". Och med tanke på att mycket av det jag hör låter otroligt udda och med det en aning svårbegripligt, så önskar jag dels att jag hade varit född tio - femton år tidigare; och med det själv bättre kunnat vara med när det här var nytt på marknaden, eller att mina föräldrar hade haft en betydligt bättre musiksmak än vad de tyvärr hade, så att jag fått i mig detta på samma sätt som jag fick i mig barnmaten från de där små glasburkarna. Men melodin till spåret "Stilla havsvals" låter bekant - nästan som om Pugh lånat den nånstans. Men i så fall var? Men på föregångaren "Pughish" har Pugh i alla fall lånat - och det från något så trist som Jan Sparring. Alldeles i början av Del 2 på "Stinsen i Bro" hörs horn som spelar. Just dessa horn är samplade från en platta med Jan Sparring. Undrar egentligen hur Anders Burman kom över denna?
SvaraRaderaHe, he. Pugh och Jan Sparring. Ja det öppnar ju en helt ny värld, även för oss som var med när skivorna var nya...
Radera