En elektrisk spänning

Svenska hjältar – Del 1

EBBA GRÖN – EBBA GRÖN - 1982

När gamla punkband spelar in rockballader är de inte punkare längre. Det var det som hände med Ebba Grön 1982. Redan året innan, på Kärlek & Uppror, hade de visat att de hade mer att komma med än bara två ackord. På bandets tredje och sista självbetitlade LP tar de det definitiva steget. Det är här låten Die Mauer finns.

Die Mauer har idag ett nästan mytomspunnet rykte. Den handlar om omöjlig kärlek, om splittrade familjer, våld och Berlinmurens politiska vansinne. Die Mauer blev på sin tid en gigantisk hitlåt och är nog en av få låtar gjorda av punkband som blivit till allsång (på Skansen).

Ebba Grön var redan på Kärlek & Uppror på väg bort från punken. Deras tredje LP är det sista steget mot new wave, powerrock och nästan artrock. Jag kan inte låta bli att jämföra den här plattan med Boomtown Rats album The Fine Art Of Surfacing, där det irländska bandet gjorde ungefär samma vägval.

Ska man analysera det lite djupare hänger detta förmodligen på att organisten Stry Terrarie* var ny i bandet inför inspelningen av skivan. Hans närvaro ger låtarna en lite annan och större dimension än tidigare.

Skivan blir än mer intressant på grund av det förhållandet. Det uppstår en elektrisk spänning mellan Ebba Gröns punkigt rebelliska texter och musiken. Något som absolut är till skivans fördel.

Så jag vill nog påstå att Ebba Gröns sista album är det bästa de någonsin gjorde.

Nr: 292/2222

* Kriminella Gitarrer, Garboshock.