Svenska hjältar – Del 4
CREEPS – NOW DIG THIS! - 1988
London, New York, San Francisco och Älmhult. Nej, sånt kan egentligen inte hända. Det kan inte helt plötsligt dyka upp ett rockband från Älmhult i södra Småland och låta som de aldrig gjort annat än hängt på klubbar i San Francisco och lyssnat på storheter som Jefferson Airplane, Steppenwolf och Iron Butterfly. Finns det ens en rondell i Älmhult?
Älmhult ligger ju inte ens vid E4:an. Men ändå är det här Creeps har sitt ursprung. I slutet av 80-talet var dem det roligaste som fanns i den svenska popvärlden. Och det inte bara för att deras låtar fick vara med i komediserien S-m-a-s-h.
Now Dig This är andra plattan från Creeps. Den första heter Enjoy The Creeps (jag har den inte, jag borde ha den, har hört att den ska vara bättre...).
Now Dig This hamnade inte i min samling förrän LP:n Blue Tomato 1990 blev en av de mest spelade svenska rockskivorna, inte minst på grund av Ooh...I Like It. Det är The Creeps mest kända platta. Men Now Dig This gillar jag bättre.
Inte minst för det synnerligen oblyga och fräcka soundet. Hur det letade sig hela vägen till Älmhult vet jag inte, men jag här hittar jag både Steppenwolfs brutala charm, Iron Butterflys stenade och råa orgelriff och Rolling Stones fräcka sound, soul och funk.
Creeps lyckades på något sätt förena detta och pressa ner det på svart vinyl. De bevisade att psykedelisk rock funkade i slutet av 80-talet också. Now Dig This tål av den anledningen fortfarande att spelas, även om The Creeps sedan många, många år inte längre finns.
Jag är barnsligt förtjust i Hans Ingemanssons sagolikt fläskiga orgelspel. Sånt gjordes annars bara i Kalifornien av betydligt större band än Creeps.
Och jag har ännu inte upphört att förvånas av Robert Jelineks känsla för bra poplåtar. Det här är svensk rockhistoria, från Älmhult i Småland. Ska finnas i varje svensk skivsamling.
Nr: 652/2222
CREEPS – NOW DIG THIS! - 1988
London, New York, San Francisco och Älmhult. Nej, sånt kan egentligen inte hända. Det kan inte helt plötsligt dyka upp ett rockband från Älmhult i södra Småland och låta som de aldrig gjort annat än hängt på klubbar i San Francisco och lyssnat på storheter som Jefferson Airplane, Steppenwolf och Iron Butterfly. Finns det ens en rondell i Älmhult?
Now Dig This är andra plattan från Creeps. Den första heter Enjoy The Creeps (jag har den inte, jag borde ha den, har hört att den ska vara bättre...).
Now Dig This hamnade inte i min samling förrän LP:n Blue Tomato 1990 blev en av de mest spelade svenska rockskivorna, inte minst på grund av Ooh...I Like It. Det är The Creeps mest kända platta. Men Now Dig This gillar jag bättre.
Creeps lyckades på något sätt förena detta och pressa ner det på svart vinyl. De bevisade att psykedelisk rock funkade i slutet av 80-talet också. Now Dig This tål av den anledningen fortfarande att spelas, även om The Creeps sedan många, många år inte längre finns.
Och jag har ännu inte upphört att förvånas av Robert Jelineks känsla för bra poplåtar. Det här är svensk rockhistoria, från Älmhult i Småland. Ska finnas i varje svensk skivsamling.
Nr: 652/2222
Jag håller helt med dig. När The Creeps var som bäst var de kanske det bästa svenska rockbandet någonsin. Mycket beklagligt att Jelinek inte fortsatt sin musikkarriär efter Creeps (förutom något ganska misslyckat, tillfälligt projekt som om jag minns rätt hette The Hats).
SvaraRadera