JO JO GUNNE – SO, WHERE´S THE SHOW? - 1974
En kanonplatta! Ruffig amerikansk hård rock, blodfyllt, svettigt och massor av energi. Det upptäckte jag först nu, nästan 40 år för sent. Men Jo Jo Gunne hade inte det bästa ryktet 1974.
Jo Jo Gunnes stora problem var att de alltid jämfördes med Spirit, där flera av medlemmarna varit tidigare. Då hade de inte en chans.
Gruppen hade innan den här dessutom gjort två ganska mediokra saker som inte gjorde en enda människa glad. Varför skulle man då tro att Jo Jo Gunnes sista LP var något att ha?
Skivan inköptes på mässan i Huskvarna för ett par år sedan. Mest för att jag fick den billigt och att jag nånstans tänkte att jag borde ha den i samlingen eftersom jag hade deras andra skivor.
En typisk bra-att-ha-skiva med andra ord. Jag spelade nog bara första låten – Where´s The Show – konstaterade att den lät som jag kom ihåg den från förr och så åkte LP:n in i hyllan...
Dumt så klart, insåg jag när jag vid en mindre omorganisation av skivhyllorna hittade den igen. Och fick för mig att spela den. Och nu vet jag, det här är en riktigt bra rockplatta.
LP:n So, Where´s The Show blev en lysande sorti för Jo Jo Gunne.
Jag vet inte var de fick energin och glöden från. Visst är det opolerat och skitigt, men här finns blixtrande gitarrsolon, fräcka basgångar, vocoder och trumsolon.
Jag har för mig att Where´s The Show blev en mindre hit på sin tid (jag hade ju hört den förut), men i sammanhanget blir det nästan fånig. I stället får jag gåshud av fräcka saker som I´m Your Shoe, She Said Alright och S&M Boulevard.
Nr: 1395/2222
En kanonplatta! Ruffig amerikansk hård rock, blodfyllt, svettigt och massor av energi. Det upptäckte jag först nu, nästan 40 år för sent. Men Jo Jo Gunne hade inte det bästa ryktet 1974.
Gruppen hade innan den här dessutom gjort två ganska mediokra saker som inte gjorde en enda människa glad. Varför skulle man då tro att Jo Jo Gunnes sista LP var något att ha?
Skivan inköptes på mässan i Huskvarna för ett par år sedan. Mest för att jag fick den billigt och att jag nånstans tänkte att jag borde ha den i samlingen eftersom jag hade deras andra skivor.
En typisk bra-att-ha-skiva med andra ord. Jag spelade nog bara första låten – Where´s The Show – konstaterade att den lät som jag kom ihåg den från förr och så åkte LP:n in i hyllan...
Jag vet inte var de fick energin och glöden från. Visst är det opolerat och skitigt, men här finns blixtrande gitarrsolon, fräcka basgångar, vocoder och trumsolon.
Jag har för mig att Where´s The Show blev en mindre hit på sin tid (jag hade ju hört den förut), men i sammanhanget blir det nästan fånig. I stället får jag gåshud av fräcka saker som I´m Your Shoe, She Said Alright och S&M Boulevard.
Nr: 1395/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar