LARS HOLLMER – VILL DU HÖRA MER? - 1982
Lars Hollmer representerar en musikvärld jag inte alltid är helt bekväm med, svensk progressiv musik. Musik som inte på något sätt är enkel att ta till sig, som kräver mycket av sin lyssnare.
Vill du höra mer? är ingen LP man blir färdig med på bara ett par genomlyssningar. Här finns ingen snabbfix eller mall för att hitta rätt. Vägen till Lars Hollmers märkliga musikvärld har inga genvägar. Vill, eller orkar, man inte sätta sig ner och lyssna får man vackert stå kvar utanför.
Musiken är en både exotisk och högst osannolik blandning; vaudevillemusik, countryhysteri, barnskrik, ångest, österländska rytmer, humor, svensk folkmusik...som tillsammans, med Lars Hollmers hjälp, till slut får ett sammanhang.
Vill du höra mer? anses av folk betydligt mer insatta än jag vara ett av Hollmers mästerverk. Han var mannen bakom Samla Mammas Manna.
Detta är hans andra album efter uppbrottet från denna legendariska svenska grupp eller mer noga Zamla Mammaz manna som de kallade sig mellan 1977 och 1980.
”Jaha, jag tror jag ska ta och spela lite gitarr...”. Lars Hollmer avled för några år sedan, han spelade klaviatur och dragspel men beskrivs som ett musikaliskt geni och verkade kunna hantera fler instrument än så. Musiken är både lekfull och fri, kanske improviserad, vilket gör att jag gärna drar paralleller med Frank Zappa.
Vill du ha en annorlunda, men krävande, musikupplevelse, är Vill du höra mer? förmodligen något för dig.
För egen del trodde jag inte det skulle vara så. Men jag ändrade mig...
Nr: 456/2222
Lars Hollmer representerar en musikvärld jag inte alltid är helt bekväm med, svensk progressiv musik. Musik som inte på något sätt är enkel att ta till sig, som kräver mycket av sin lyssnare.
Vill du höra mer? anses av folk betydligt mer insatta än jag vara ett av Hollmers mästerverk. Han var mannen bakom Samla Mammas Manna.
Detta är hans andra album efter uppbrottet från denna legendariska svenska grupp eller mer noga Zamla Mammaz manna som de kallade sig mellan 1977 och 1980.
”Jaha, jag tror jag ska ta och spela lite gitarr...”. Lars Hollmer avled för några år sedan, han spelade klaviatur och dragspel men beskrivs som ett musikaliskt geni och verkade kunna hantera fler instrument än så. Musiken är både lekfull och fri, kanske improviserad, vilket gör att jag gärna drar paralleller med Frank Zappa.
Nr: 456/2222
Begreppet "progressiv rock" fick ju en lite märklig betydelse i Sverige.
SvaraRaderaI övriga världen var (och är) progressiv rock ett slags fortsättning på det sena 60-talets psykedelia. "Progressiva" band var sådana som förskte utveckla rockmusiken genom att ta in influenser från t.ex. klassisk musik och modern jazz.
I Sverige blev istället begreppet "progressiv rock" ofta synonymt med de band som tillhörde den s.k. musikrörelsen. Ordet progressiv sade då egentligen väldigt lite om själva musiken, utan var snarare ett sätt att säga att artisten/bandet hade vänsterpolitiska åsikter och spelade in för något av de skivbolag som räknades som "alternativa" (Nacksving, Silence osv).
Om man ska vara ärlig var ju stora delar av den svenska "progressiva musikrörelsen" under 1970-talet inte det minsta progressiv i musikaliskt avseende. Många av proggarna spelade vanlig hederlig rock i lite olika varianter, om än med starkt politiska texter på svenska.
Men så fanns det ett fåtal som faktiskt strävade efter att göra spännande, nyskapande musik istället för att agitera för väpnad revolution och omedelbart införande av maoistisk diktatur. Jag har aldrig lyssnat på Hollmer, men enligt din beskrivning verkar han ha tillhört denna kategori.
Denna del av 70-talets svenska musikrörelse - alltså de alternativ-artister som faktiskt gjorde nåt som på allvar var musikaliskt nyskapande - förtjänar att uppmärksammas mer. Det känns som om den trista, dogmatiska delen av proggrörelsen; de där som var mer intresserade av politisk agitation än musik, har fått ta allt utrymme. Jag menar, vem f-n skulle orka lyssna på Motvind idag?
Jo, där råder nog en begreppsförvirring. På den här sajten använder jag begreppet "Svensk progg" om den politiska delen, och "progressiv" om den typ av musik bla Hollmer representerar.
SvaraRadera