GAYLE MCCORMICK – GAYLE MCCORMICK – 1971
Gayle McCormick gick sin egen väg när lovande The Smith splittrades i slutet av 60-talet. Hennes första soloplatta är dock inte riktigt det jag hoppats på.
Det var hennes vassa röst som gjorde The Smith till ett spännande band. Men på den här plattan är hon betydligt mer nedtonad, de skarpa kanterna är avslipade och det blir mer schlager och pop än soulrock och psykedelia.
Jag skulle vilja säga att den här plattan är spännande, men det kan jag inte. Felet är kanske att Gayle McCormick väljer att göra en rad tämligen förutsägbara covers, Carole Kings Natural Woman, Leon Russel och Bonnie Bramletts Superstar och dessutom Aretha Franklin- och Smokey Robinson-låtar.
När dessutom hennes låtskrivare Dennis Lambert och Brian Potter verkar ha sneglat lite för mycket på den europeiska schlagerscenen blir det inte särskilt intressant, tyvärr.
Gayle McCormick gav efter den här ut ytterligare två album. Jag har inte hört något av dem. Men förmodligen går de ungefär samma stil som den här.
Allmusic.com, som normalt är väl uppdaterade på inte minst amerikanska artister, har inte besvärat sig att skriva en enda rad om vare sig Gayle McCormick eller någon av hennes album.
LP:n är utgiven av Dunhill Records och går med lite tur att få tag på. Jag har sett den i en del second-handbutiker.
Den går också att köpa via Musicstack.com, men kan nog kosta några spänn i så fall.
Nr: 1759/2222
Gayle McCormick gick sin egen väg när lovande The Smith splittrades i slutet av 60-talet. Hennes första soloplatta är dock inte riktigt det jag hoppats på.
Det var hennes vassa röst som gjorde The Smith till ett spännande band. Men på den här plattan är hon betydligt mer nedtonad, de skarpa kanterna är avslipade och det blir mer schlager och pop än soulrock och psykedelia.
Jag skulle vilja säga att den här plattan är spännande, men det kan jag inte. Felet är kanske att Gayle McCormick väljer att göra en rad tämligen förutsägbara covers, Carole Kings Natural Woman, Leon Russel och Bonnie Bramletts Superstar och dessutom Aretha Franklin- och Smokey Robinson-låtar.
När dessutom hennes låtskrivare Dennis Lambert och Brian Potter verkar ha sneglat lite för mycket på den europeiska schlagerscenen blir det inte särskilt intressant, tyvärr.
Gayle McCormick gav efter den här ut ytterligare två album. Jag har inte hört något av dem. Men förmodligen går de ungefär samma stil som den här.
Allmusic.com, som normalt är väl uppdaterade på inte minst amerikanska artister, har inte besvärat sig att skriva en enda rad om vare sig Gayle McCormick eller någon av hennes album.
LP:n är utgiven av Dunhill Records och går med lite tur att få tag på. Jag har sett den i en del second-handbutiker.
Den går också att köpa via Musicstack.com, men kan nog kosta några spänn i så fall.
Nr: 1759/2222
En platta som def är värd en tia om man hittar den på ett loppis. //Jonas
SvaraRaderaAbsolut! Men att hoppas på att det låter lika bra som The Smith ska man inte göra.
SvaraRadera