ULF LUNDELL – DEN VASSA EGGEN - 1985
Det finns ingen annan skiva än Den vassa eggen som visar tydligare på hur mitt intresse för Ulf Lundells musik sett ut efter Öppna Landskap*. Jag har ägt skivan sen den var ny, köpte den säkert en av de första dagarna. Men jag har sällan spelat den.
Och det som slår mig nu (efter att den fått stå ospelad i säkert 15 år) är...Bruce Springsteen. Ulf Lundell låter här precis som en svensk The Boss, melodier, arrangemang, till och med hans frasering...väldigt nära Springsteen.
Det var jag inte beredd på. Men å andra sidan är det ju ganska självklart så här i efterhand. 1985 var det ju The Boss som regerade.
Och möjligtvis är det så att min springsteenkoppling beror på den onyanserade 80-talstekniken som användes vid inspelningen, som nu för tiden gör att nästan allt från den tiden låter ungefär likadant...
Men! Den vassa eggen har hyllats. Det har till och med skrivits en bok om den här LP:n, av journalisten Håkan Lahger.
Albumet nämns med stor respekt av Lundells fans. Och Den vassa eggen fick högsta betyg i pressen när den var ny.
Jag ska inte ta ifrån nån lyckan på något sätt. Det lilla jag hört nu är synnerligen kompetent och välgjort. Det är en både ilsken och introvert skiva, sägs vara synnerligen påverkad av både alkohol och den skilsmässa Lundell då gick igenom.
Det kan vara därför Den vassa eggen är känslomässigt svår att ta sig igenom. Men kanske är det precis så man vill att musik ska vara, att den ska beröra, på ett behagligt sätt eller på något annat. I så fall lyckades Lundell.
Det som jag personligen ser som mest positivt är dock att Lundell med Den vassa eggen på något sätt lyckades tvätta bort lite av den fadda smaken från Kär och galen och de två introverta uppföljarna till den, Sweethearts och 12 sånger.
Men för den skull kommer aldrig Den vassa eggen att bli nån av mina favoritskivor.
Nr: 517/2222
* Kär och galen, 1982.
Det finns ingen annan skiva än Den vassa eggen som visar tydligare på hur mitt intresse för Ulf Lundells musik sett ut efter Öppna Landskap*. Jag har ägt skivan sen den var ny, köpte den säkert en av de första dagarna. Men jag har sällan spelat den.
Det var jag inte beredd på. Men å andra sidan är det ju ganska självklart så här i efterhand. 1985 var det ju The Boss som regerade.
Men! Den vassa eggen har hyllats. Det har till och med skrivits en bok om den här LP:n, av journalisten Håkan Lahger.
Albumet nämns med stor respekt av Lundells fans. Och Den vassa eggen fick högsta betyg i pressen när den var ny.
Jag ska inte ta ifrån nån lyckan på något sätt. Det lilla jag hört nu är synnerligen kompetent och välgjort. Det är en både ilsken och introvert skiva, sägs vara synnerligen påverkad av både alkohol och den skilsmässa Lundell då gick igenom.
Det kan vara därför Den vassa eggen är känslomässigt svår att ta sig igenom. Men kanske är det precis så man vill att musik ska vara, att den ska beröra, på ett behagligt sätt eller på något annat. I så fall lyckades Lundell.
Nr: 517/2222
* Kär och galen, 1982.
Okej, jag är absolut ingen beundrare av Lundell och skulle kunna kasta ur mig en mängd spydigheter om hans musik och texter. Jag ska försöka undvika att vara alltför elak, men måste ändå få ställa en fråga:
SvaraRaderaBlev du verkligen förvånad över att Lundell lät som Springsteen???
Jag har alltid trott att själva grejen med Lundell; hela det koncept han byggt sin karriär och sina 247 plattor på, är att vara en lite sämre, lite tråkigare, lite mera opersonlig och betydligt onyktrare svensk variant av Dylan och Springsteen. Jag trodde det var precis det Lundell-fansen ville ha, dvs. en mix av bredbent arenarock med allsångsrefränger och ändlöst långa "sång-vid-lägerelden-ballader" framförda med den häpnadsväckande brist på tonsäkerhet som en del lyssnare förväxlar med "genuin känsla och inlevelse".
Tydligen hade jag fel.
He, he...det var som sagt 15 år sen...och jag trodde inte att det skulle vara så tydligt som det visade sig vara...
SvaraRaderaDet var då ett klagande på Lundell och Springsteen också, att Olle skriver vad han tycker är ok när bloggen är hans MEN anonyma som under gräver det hela går inte att att låta vara oemotsagda, Lundell är känsla, texter, melodier och allt annat som hör rock musiken till coh som med alla favoriter så bara ääälskar man det mesta !
SvaraRaderaAtt inte alla tycker likadant om musik är ganska givet.
SvaraRaderaVad som skrivs i kommentarerna är en avvägning alla som skriver måste göra själva.
Det er tydeligt at Aonym 21 april 2013 22:02 hader Lundell
SvaraRaderaHans negative tilgang til Uffe skinner igennem og er ikke seriøs. Han er bare nedladende.
Den Vassa Eggen er så smertefyldt og så rå, omhandlende hans skilsmisse. Alle der har bare en lille smule empati kan ikke undgå at blive følelsesmæssigt påvirket. I svenskere kan være stolte af Ulf Lundell, sådan en har vi ikke i Danmark. Hilsen Sten