Neil Youngs gyllene eldorado

NEIL YOUNG – AFTER THE GOLDRUSH – 1970

Jag satte mig ner för att lyssna på Don´t Let It Bring You Down, andra låten på b-sidan på After The Goldrush. En låt jag bara ville höra igen. Det är en fantastisk liten popcountryballad. Sen minns jag inget mer än att Crippled Creek Ferry gick igång, sista låten på sidan...

Nånstans redan under Oh Lonesome Me (första låten) hade jag börjat drömma. Så jag spelade skivan igen...och samma sak hände...

Till sist flyttade jag pick-upen direkt till Don´t Let Me Bring You Down. Och visst, den var precis så bra som jag kom ihåg den. Men det var inte det jag ville komma till.

Vad jag vill ha sagt är att After The Goldrush är en fantastisk Neil Young-skiva. Det är lätt att drömma sig bort när man lyssnar på den. Just nu skulle jag vilja skriva att det är hans bästa...men så kom jag på att det har jag säkert redan gjort...om flera andra av hans album.

Jag tror säkert också att det finns Neil Young-kännare som sagt precis samma sak. Så jag nöjer mig med att säga att det här är en lysande LP av Neil Young. En som jag inte kan vara utan.

Tell Me Why och fräcka Southern Man till exempel. Vilka låtar! Den enda jag tror jag skulle kunna klara mig utan är Only Love Can Break Your Heart, den är ganska smörig. Men resten! Vilka låtar!

Den här LP:n gjorde Neil Young inte när guldrushen var över. Han var i sitt eget eldorado och skyfflade upp guldklimpar.

Nr: 179/2222