CASEY KELLY – CASEY KELLY – 1971
Det tror du kanske inte, men det här är ett riktigt bra platta av denne amerikanske singer/songwriter. Okänd som artist för många, men däremot mer berömd som låtskrivare åt ett flertal stora countrystjärnor.
Men Casey Kellys soloplatta handlar inte bara om country, vilket man skulle kunna misstänka efter inledningen med både fiol och stövelstamp på trätiljorna i lagårn...
Nej, Casey har fler strängar på sin musikaliska lyra än på sin akustiska gitarr. När man kommit förbi de första låtarna finns annat också.
Visserligen en del låtar som Charlie Daniels skulle ha gått igång på...men också andra som Savoy Brown inte skulle tvekat att plocka in i sin bluesrepertoar...(vilket jag tror de gjorde). Och ibland tycker jag att han påminner väldigt mycket om Ola Magnell. Eller att Doobie Brothers kanske borde ha anlitat honom...
Låter det spretigt? Det är det inte. Casey Kelly lyckas elegant trassla sig igenom denna snårskog av frustande country, luftig västkustpop och svettig blues. På något sätt får han det att fungera och den här skivan blir mycket underhållande, och varierande, att lyssna på.
Övervägande handlar det ändå om country, ska medges. Men där finns inte mina favoriter. Den låt jag spelat mest är sluga, sega, bloddrypande, gungande bluesen Run Away. Men det finns annat också.
Casey Kelly gjorde bara en soloplatta till, men lever gott på sin musik ändå. Han flyttade till Nashville och har sedan dess skrivit mängder av låtar åt amerikanska countrystjärnor som Donna Fargo, Kenny Rogers, Neville Brothers, Nitty Gritty Dirt Band, Oak Ridge Boys, Tanya Tucker... Men också America, Dr Hook, Blackfoot och Queen Ida har gjort hans låtar.
Nr: 1701/2222
Det tror du kanske inte, men det här är ett riktigt bra platta av denne amerikanske singer/songwriter. Okänd som artist för många, men däremot mer berömd som låtskrivare åt ett flertal stora countrystjärnor.
Men Casey Kellys soloplatta handlar inte bara om country, vilket man skulle kunna misstänka efter inledningen med både fiol och stövelstamp på trätiljorna i lagårn...
Nej, Casey har fler strängar på sin musikaliska lyra än på sin akustiska gitarr. När man kommit förbi de första låtarna finns annat också.
Visserligen en del låtar som Charlie Daniels skulle ha gått igång på...men också andra som Savoy Brown inte skulle tvekat att plocka in i sin bluesrepertoar...(vilket jag tror de gjorde). Och ibland tycker jag att han påminner väldigt mycket om Ola Magnell. Eller att Doobie Brothers kanske borde ha anlitat honom...
Låter det spretigt? Det är det inte. Casey Kelly lyckas elegant trassla sig igenom denna snårskog av frustande country, luftig västkustpop och svettig blues. På något sätt får han det att fungera och den här skivan blir mycket underhållande, och varierande, att lyssna på.
Övervägande handlar det ändå om country, ska medges. Men där finns inte mina favoriter. Den låt jag spelat mest är sluga, sega, bloddrypande, gungande bluesen Run Away. Men det finns annat också.
Casey Kelly gjorde bara en soloplatta till, men lever gott på sin musik ändå. Han flyttade till Nashville och har sedan dess skrivit mängder av låtar åt amerikanska countrystjärnor som Donna Fargo, Kenny Rogers, Neville Brothers, Nitty Gritty Dirt Band, Oak Ridge Boys, Tanya Tucker... Men också America, Dr Hook, Blackfoot och Queen Ida har gjort hans låtar.
Nr: 1701/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar