Big Hits – ett undantag

ROLLING STONES – BIG HITS (HIGH TIDE AND GREEN GRASS) – 1966

Jag köper nu för tiden aldrig samlingsalbum, men för den här skivan har jag gjort ett undantag. Jag kunde inte låta bli av flera skäl.

1 – Skivomslaget i sig är en klassiker. Det är en sån där omslagsbild som för alltid kommer att förknippas med 60-talets bästa rocklåtar.
Som Eiffeltornet för Paris. Eller som Brandenburger Tor i Berlin.
Som Pelle Svanslös svansstump.
Som Bingolotto och Loket.
Att sen idén var stulen från Byrds album mr Tambourine Man är det ingen som kommer ihåg nu för tiden, eller?

2 – Skivomslaget bjuder dessutom på en rad fotografier som fortfarande är några av det bästa som tagits på Rolling Stones.

3 – Det är absolut så att den gröna deccaetiketten gjorde sitt för att skivan skulle bli min. ”Oboxad” som den dessutom är. Den är kanske inte helt ovanlig men jag hade aldrig sett den på riktigt innan.

4 – Givetvis för låtarna. Big Hits kom så tidigt som 1966 och redan då hade Stones massor av hitlåtar att välja mellan. Paint It Black, Not Fade Away, Time Is On My Side, Lady Jane, Little Red Rooster...

5 – Men allra mest för sista låten på första sidan, Come On. Stones allra första singel, en Chuck Berry-cover som inte går att hitta på särskilt många LP-skivor. Jag bara älskar den låten.

Nr: 2086/2222