SATIN WHALE – DESERT PLACES – 1974
Det är jammigt, spretigt och lite fuzzigt. Satin Whale har dessutom ett anslag som gör att man kopplar ihop dem med Jethro Tull. Det är krautrock, men i sista andetaget, Desert Places kom så sent som 1974.
Jag är inte helt säker på att Satin Whale ansågs vara ett progressivt rockband vid den tiden.
Kanske var det därför bandet aldrig nådde särskilt långt utanför tyska gränsen. En av Satin Whales höjdpunkter lär ha varit då de fick vara förband till Barclay James Harvest på europaturné...
En turné som påverkade tyskarna i sådan riktning att de tappade fokus på det som verkligen var originellt och efter det hängav sig åt symfonisk rock, vilket bland vissa gamla progrockare betraktas som tämligen mainstream...
Desert Places har dock inget med mainstream att göra. Det är en fräck och oförutsägbar LP som jag gärna jämför med Jethro Tulls This Was. Kraftfull och syrekrävande bluesig rock som är svår att inte tycka om.
Satin Whale har också en mäktig orgel som vapen med vars hjälp de ger sig ut i jammiga musiklandskap som kanske inte är direkt hypnotiska men fascinerande och skulle kunna ha med ett band som Ekseption att göra.
LP:n är av sent årtal i krautrockvärlden, men känns absolut inte som en upprepning av tidigare storverk. Rekommenderas!
Nr: 1480/2222
Det är jammigt, spretigt och lite fuzzigt. Satin Whale har dessutom ett anslag som gör att man kopplar ihop dem med Jethro Tull. Det är krautrock, men i sista andetaget, Desert Places kom så sent som 1974.
Jag är inte helt säker på att Satin Whale ansågs vara ett progressivt rockband vid den tiden.
Kanske var det därför bandet aldrig nådde särskilt långt utanför tyska gränsen. En av Satin Whales höjdpunkter lär ha varit då de fick vara förband till Barclay James Harvest på europaturné...
En turné som påverkade tyskarna i sådan riktning att de tappade fokus på det som verkligen var originellt och efter det hängav sig åt symfonisk rock, vilket bland vissa gamla progrockare betraktas som tämligen mainstream...
Desert Places har dock inget med mainstream att göra. Det är en fräck och oförutsägbar LP som jag gärna jämför med Jethro Tulls This Was. Kraftfull och syrekrävande bluesig rock som är svår att inte tycka om.
Satin Whale har också en mäktig orgel som vapen med vars hjälp de ger sig ut i jammiga musiklandskap som kanske inte är direkt hypnotiska men fascinerande och skulle kunna ha med ett band som Ekseption att göra.
LP:n är av sent årtal i krautrockvärlden, men känns absolut inte som en upprepning av tidigare storverk. Rekommenderas!
Nr: 1480/2222
Absolut deras bästa och som nyfiken älskare av progressiv rock hör det väl nästan till "allmänbildningen" att ha lyssnat på "Desert Places". Om inte, allt finns på "You Tube".
SvaraRaderaFunderade lite över hur Du hittade fram till "Satin Whale". Eftersom du är en ung spoling känner du förmodlingen inte till att de var ganska populära i mitten av 70-talet. Tunerade inte bara med BJH utan också med The Sweet, vilka då var mer än omåttligt populära i Tyskland.(No comments). Min gissning är, att det som väckte ditt intresse, är att den släpptes på Brain-Metronome etiketten? Ja, nästan allt det bolaget spelade in har blivit en musikskatt, utan motsvarighet. Alltid roligt att läsa dina korta (Alldeles för korta!!!) inlägg.
Så något helt annat, dock Jethro Tull. De spelar i stan 6:e Mars. Ofta har jag haft med mig intrycket, efter att ha varit och lyssnat på forna storheter, att dethär gjorde dom bara för pengarna. Vet du i vilken form "storken" Ian och bandet kan tänkas vara i?
Först ett jättestort tack för tipset om Jethro Tull i Göteborg! Det har jag längtat efter! Självklart ska jag dit (om jag får tag i biljett).
RaderaVad gäller Satin Whale visste jag det där med Sweet-turnén, men när jag skrev om det började texten bli så konstig att jag till slut strök den grejen...
He, he, det är sällan man blir kallad för "ung" nu för tiden, så jag säger inte emot...
Av nån anledning missade jag Satin Whale helt och hållet på den tiden, kanske för att jag var lite för ung då, 1974 höll jag fortfarande på att upptäcka rockvärlden och hade fullt upp med storheter som Deep Purple, Uriah Heep och Zappa. Det är först på senare år jag börjat intressera mig för krautrock, vilket blev lite av en "nytändning" för min del. Min Satin Whaleskiva är en Brain-reissue från senare år upphittad i krautrockbacken i Klasses källare (berömd skivbutik i Jönköping). Där har jag hittat många kanonplattor.