ANDERS F RÖNNBLOM – HJÄLTAR OCH SKURKAR – 1986
Jag skulle helst vilja säga att Hjältar och skurkar är ännu en lysande platta med Anders F Rönnblom. Vid en första lyssning är den förmodligen det. Det är relativt lätt tillgänglig 80-talspop, så som det skulle låta i mitten av det mörka 80-talet. Men så är det inte riktigt...
Titelspåret Hjältar och skurkar är visserligen tilltalande, liksom Feel so blue and yellow, Kärlek på rygg och Porträtt av en rödögd socialdemokrat, som som följs av en riktigt, riktigt bra låt; Sången om Sveriges väl och ve...
Jo, man kan nog hävda att allt på den här LP:n är bra pop. Men det är inte rock´n´roll längre...skulle man också kunna påstå, vilket därmed avslöjar mitt ambivalenta förhållande till Hjältar och skurkar...
För någonstans mellan Så fint och magnifikt och Zick-zack genom livet som Frank Andersson får åtminstone jag vibrationer av både Gyllene Tider och Magnus Uggla. Det är alltså tämligen folkligt, ganska trevligt men inte alls särskilt upphetsande.
Sen har vi det här med soundet...som är så 80-talsmässigt som det går, mycket synthar, en massiv ljudvägg osv...vilket får mig – som har Ramlösa kvarn som favoritskiva – att fundera på om Anders F (han också) hade sålt sin själ...(vilket jag dock inte tror).
Men ta nu inte min åsikt om Hjältar och skurkar för allvarligt. Det är fortfarande en väldigt bra LP som går att lyssna på med stor behållning nu också.
Och jämfört med all annan svensk popmusik som producerades under den här tiden (80-talet) är den mycket intressantare. Men när den här skivan var ny var jag inte helt säker på om Anders F var en hjälte eller en skurk.
Nr: 560/2222
Jag skulle helst vilja säga att Hjältar och skurkar är ännu en lysande platta med Anders F Rönnblom. Vid en första lyssning är den förmodligen det. Det är relativt lätt tillgänglig 80-talspop, så som det skulle låta i mitten av det mörka 80-talet. Men så är det inte riktigt...
Jo, man kan nog hävda att allt på den här LP:n är bra pop. Men det är inte rock´n´roll längre...skulle man också kunna påstå, vilket därmed avslöjar mitt ambivalenta förhållande till Hjältar och skurkar...
För någonstans mellan Så fint och magnifikt och Zick-zack genom livet som Frank Andersson får åtminstone jag vibrationer av både Gyllene Tider och Magnus Uggla. Det är alltså tämligen folkligt, ganska trevligt men inte alls särskilt upphetsande.
Men ta nu inte min åsikt om Hjältar och skurkar för allvarligt. Det är fortfarande en väldigt bra LP som går att lyssna på med stor behållning nu också.
Och jämfört med all annan svensk popmusik som producerades under den här tiden (80-talet) är den mycket intressantare. Men när den här skivan var ny var jag inte helt säker på om Anders F var en hjälte eller en skurk.
Nr: 560/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar