FRANK ZAPPA – BURNT WEENY SANDWICH – 1969
Första låten på Burnt Weeny Sandwich är en doowoplåt. Den sista också. Där emellan handlar det om något helt annat; jazzfusion, improvisation under synnerligen strikta former, övervakad av Frank Zappas skarpa och kritiska blick.
Nu är jag ute på väldigt hal is. Jag kan inte alls mycket om jazz eller fusionjazz.
Vad jag däremot vet är att det är läckert. Oerhört svårt att slita sig från.
Burnt Weeny Sandwich är mellan de båda doowoplåtarna, WPJL och Valerie, en resa genom ett synnerligen udda musiklandskap.
Zappa och Mothers Of Invention tar med sina lyssnare på det ena märkliga och fascinerande äventyret efter det andra.
Blixtrande gitarrsolon, irriterande musikslingor, galna infall och rena thrillern. Det är både kaos och mycket välorganiserat, varenda ton känns i hela kroppen...och märkligt nog känns det så rätt.
Utan att riktigt veta varför är Burnt Weeny Sandwich en sån där LP jag gärna återkommer till. Men knappast för att bara njuta av musiken. Det är lätt att dras med och nånstans mitt i plötsligt upptäcka att man är på ett äventyr man inte alls tänkt sig från början.
Nr: 621/2222
Första låten på Burnt Weeny Sandwich är en doowoplåt. Den sista också. Där emellan handlar det om något helt annat; jazzfusion, improvisation under synnerligen strikta former, övervakad av Frank Zappas skarpa och kritiska blick.
Zappa och Mothers Of Invention tar med sina lyssnare på det ena märkliga och fascinerande äventyret efter det andra.
Blixtrande gitarrsolon, irriterande musikslingor, galna infall och rena thrillern. Det är både kaos och mycket välorganiserat, varenda ton känns i hela kroppen...och märkligt nog känns det så rätt.
Nr: 621/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar