Police kopierade sig själva

POLICE – GHOST IN THE MACHINE – 1981

Det här är en ypperlig rockplatta. Underskattad och faktiskt rätt hårt kritiserad när den var ny. Men jag har alltid gillat den, jag fattade aldrig vad folk menade när de sa att det var ett nedköp för Police.

Men å andra sidan är det ohyggligt svårt att göra en lika bra, eller bättre, uppföljare till en succéplatta (för er som inte kommer ihåg det så var det Zenyatta Mondatta, som åtminstone jag hävdar är Police odiskutabla storverk, bättre än så blev de aldrig).

Möjligtvis var det så att det var med den här LP:n Police började kopiera sig själva. Ska man hålla sig helt till sanningen borde de nog köpt rättigheter till en hel del låtar...av sig själva.

Mycket av det man hittade på Ghost In The Machine fanns redan på allt från Outlandos d´amour till Zenyatta-monstret, men med lite nya reggaerytmer eller skabeats.

Men å andra sidan, vilket band gör inte så. Har man hittat en bra grej så kör man naturligtvis vidare på det ända tills det säger stopp. Och det hade det inte gjort för Police 1981.

Men den stora skillnaden mot den svåröverträffade föregångaren var soundet. Police verkade ha lagt ner betydligt mer tid på produktion och teknik än på sina tidigare album.

Med den effekten att det blev en lite rörig ljudbild. Följaktligen blev kritiken den att LP:n var överproducerad...

Men vad gör det när det på plattan finns låtar som Everything Little Thing She Does Is Magic, Demolition Man, som var så himla bra att till och med Manfred Mann gjorde en cover på den...

Vilket å andra sidan kanske inte säger så mycket, Lubowitz gjorde på 80-talet covers på varenda låt han kom över. Sen kan man inte heller gå förbi Rehumanize Yourself och oöverträffade superlåten Invisible Sun (tror du mig inte, spela den högt, så förstår du).

Nr: 270/2222