GRATEFUL DEAD – SHAKEDOWN STREET – 1978
Det sägs allmänt att Shakedown Street är Grateful Deads värsta. En skiva de borde skämmas för. Jag håller i vanlig ordning inte med. Plattan är betydligt intressantare än en vanlig ”skämsskiva”. Det stora problemet med Shakedown Street är i stället att den så virrig.
Nej, Jerry Garcia verkar inte haft minsta koll på vad han och bandet var ute efter här. Lowell George, som producerade, hade tydligen ingen koll han heller.
Givetvis utan att egentligen ha en aning – det kan varit så att Grateful Deads ymninga droganvändande började ge utslag på allvar här. Att nåt sånt var på gång märktes ju redan på skivan innan, Terrapin Station, men slår här igenom fullt ut.
Shakedown Street är därför en mycket märklig LP i Grafteful Deads produktion. Jag kan inte beskriva den närmare än att det är disco och soulpop...Jerry Garcia möter Earth Wind & Fire...typ.
Men till skillnad från de flesta andra skämsskivor, typ From Genesis To Revelation, Jethro Tulls Under Wraps och liknande finns det ändå något förlåtande över Shakedown Street.
Visst är den något helt annat och mycket, mycket oväntat för att vara Grateful Dead. Men skivan går ändå att lyssna på med ganska stor behållning.
Det finns ett par kraftiga bottennapp, som inledande Good Lovin´ och hemska I Need A Miracle, vilka nog kunde tagit plats på en skiva med Imagination utan att nån protesterat.
Men här finns också titelspåret Shakedown Street, suggestiva Fire On The Mountain och beatlesromantiska If I Had The World To Give. Låtar som gör att man kan förlåta precis allt.
Men jag rekommenderar inte den som är nyfiken på Grateful Dead att börja med den här skivan. Då kan man få alldeles fel uppfattning.
Nr: 2081/2222
Det sägs allmänt att Shakedown Street är Grateful Deads värsta. En skiva de borde skämmas för. Jag håller i vanlig ordning inte med. Plattan är betydligt intressantare än en vanlig ”skämsskiva”. Det stora problemet med Shakedown Street är i stället att den så virrig.
Givetvis utan att egentligen ha en aning – det kan varit så att Grateful Deads ymninga droganvändande började ge utslag på allvar här. Att nåt sånt var på gång märktes ju redan på skivan innan, Terrapin Station, men slår här igenom fullt ut.
Visst är den något helt annat och mycket, mycket oväntat för att vara Grateful Dead. Men skivan går ändå att lyssna på med ganska stor behållning.
Det finns ett par kraftiga bottennapp, som inledande Good Lovin´ och hemska I Need A Miracle, vilka nog kunde tagit plats på en skiva med Imagination utan att nån protesterat.
Men här finns också titelspåret Shakedown Street, suggestiva Fire On The Mountain och beatlesromantiska If I Had The World To Give. Låtar som gör att man kan förlåta precis allt.
Men jag rekommenderar inte den som är nyfiken på Grateful Dead att börja med den här skivan. Då kan man få alldeles fel uppfattning.
Nr: 2081/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar