ENGLAND – GARDEN SHED – 1977
På ett sätt är det märkligt att en så här kul progrock-LP bara försvann i mängden. På ett annat sätt är det dock inte konstigt alls. Gruppens Englands första, sista och enda LP kom ut ett synnerligen illa valt årtal, 1977.
Vi som var med då minns att det var tiden för punk, new wave och tre-minuters poplåtar. Det fanns inte en enda musikkritiker med minsta lilla själbevarelsedrift som då vågade ta i ett progrockband ens med heltäckande skyddsdräkt.
Nej, för deras del handlade det om att hylla storheter som Echo & The Bunnymen, Eddie & The Hot Rods och andra numera mer eller mindre marginaliserade storheter.
Följaktligen försvann England lika fort som de dök upp. Garden Shed är därför troligen ett av de mest förbisedda och underskattade album som släpptes under de där konstiga åren i slutet av 70-talet.
Ett justitiemord skulle det kallats i en annan bransch. För England var, visade det sig långt senare, ett synnerligen talangfullt band.
Redan på sin första skiva lyckades de förena det bästa från tidiga Genesis med viktiga intryck från de atmosfäriska mästarna Yes och Camel.
Garden Shed är en LP fylld av melodiös symfonisk progrock, med hög igenkänninsgrad för både gamla Yes- och Genesisfans, utan att bandet för ett enda ögonblick viker från sin egen idé och originalitet.
De faller heller inte för trycket att ”tillverka” lättsmält 70-talspop, typ ELO. Graden Shed är skivan för den som tycker att Genesis borde spelat in fler plattor i samma stil som Selling England By The Pound.
Nr: 333/2222
På ett sätt är det märkligt att en så här kul progrock-LP bara försvann i mängden. På ett annat sätt är det dock inte konstigt alls. Gruppens Englands första, sista och enda LP kom ut ett synnerligen illa valt årtal, 1977.
Följaktligen försvann England lika fort som de dök upp. Garden Shed är därför troligen ett av de mest förbisedda och underskattade album som släpptes under de där konstiga åren i slutet av 70-talet.
Ett justitiemord skulle det kallats i en annan bransch. För England var, visade det sig långt senare, ett synnerligen talangfullt band.
Redan på sin första skiva lyckades de förena det bästa från tidiga Genesis med viktiga intryck från de atmosfäriska mästarna Yes och Camel.
De faller heller inte för trycket att ”tillverka” lättsmält 70-talspop, typ ELO. Graden Shed är skivan för den som tycker att Genesis borde spelat in fler plattor i samma stil som Selling England By The Pound.
Nr: 333/2222
Två synpunkter:
SvaraRadera1. 1977 hade Echo & The Bunnymen inte ens bildats, än mindre gett ut någon skiva. Således hyllades de knappast av några kritiker när England var aktuella med sitt trädgårdsskjul.
2. Utan att ha hört England eller ha någon koll på brittisk progressiv rock från 70-talet tänker jag i detta fall stå fast vd min förutfattade mening: Inga rockband med namn efter städer, länder eller världsdelar är något att ha (jmf. Boston, Europe, Asia, America, Chicago m. fl.).
He, he, det visar hur dålig koll jag har på Echo & The Bunnymen. Ett dåligt exempel av mig m.a.o.
RaderaDin regel om namn efter geografiska platser tycker jag är alldeles lysande, den stämmer nästan otäckt väl. Men låt oss säga att England är undantaget som bekräftar regeln.
United States of America gjorde en enda platta (självbetitlat) i slutet på 60-talet. Det var en bra skiva/band!
RaderaSant, vilket man med ovanstående resonemang inte alls skulle kunnat tro.
Radera