CARLOS SANTANA – ILLUMINATIONS - 1974
Illuminations är ännu en skiva med Carlos Santana där han kallar sig Devadip och söker den buddistiska meningen med livet. Med sig som bärare av lyktan den här gången har han Alice Coltrane, änka efter John Coltrane, på harpa och piano.
Hon stör dock inte så mycket...som säkert en och annan Santanafanatiker skulle kunna uttrycka det. Inte lika mycket som Herbie Hancook eller John McLaughlin som Carlos samarbetade med i tidigare liknande projekt.
Illuminations är till skillnad från de tidigare ”sökarna” annorlunda på så sätt att den kanske är ännu mer sökande och meditativ. Santana, förlåt Devadip, glider här gärna ut i långa experimentella stycken, gärna med österländska undertoner.
Det gör skivan till en delvis skön upplevelse, för detta gäller nämligen enbart förstasidan. B-sidan med Angel Of Sunlight, en 15 minuter lång hyllning till John Coltrane, är alldeles för svår för mig.
Självklart handlar det om jazzfusion. Hur väl sig den här skivan står sig i förhållande till andra på området låter jag de som är mer kunniga än mig bedöma.
Jag nöjer mig med att konstatera att det – på sina ställen – är en skön skiva att lyssna på. Även om jag tycker att Carlos delvis mer eller mindre utplånar sitt eget briljanta gitarrspel.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Illuminations är ännu en skiva med Carlos Santana där han kallar sig Devadip och söker den buddistiska meningen med livet. Med sig som bärare av lyktan den här gången har han Alice Coltrane, änka efter John Coltrane, på harpa och piano.
Illuminations är till skillnad från de tidigare ”sökarna” annorlunda på så sätt att den kanske är ännu mer sökande och meditativ. Santana, förlåt Devadip, glider här gärna ut i långa experimentella stycken, gärna med österländska undertoner.
Det gör skivan till en delvis skön upplevelse, för detta gäller nämligen enbart förstasidan. B-sidan med Angel Of Sunlight, en 15 minuter lång hyllning till John Coltrane, är alldeles för svår för mig.
Jag nöjer mig med att konstatera att det – på sina ställen – är en skön skiva att lyssna på. Även om jag tycker att Carlos delvis mer eller mindre utplånar sitt eget briljanta gitarrspel.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar