OLA MAGNELL – NEUROTIKAS MOTELL – 1989
Den här LP:n missade jag när den var ny. I slutet av 80-talet hade de gamla hjältarna bleknat och nya dykt upp. När den här skivan hittade till skivaffärerna tänkte jag inte ens tanken att köpa den.
När jag nu hör skivan inser jag att det borde jag nog gjort. 1989 hade jag gillat Neurotikas motell.
Men å andra sidan. Då hade jag inte fått den aha-upplevelse jag fick när jag nyligen hörde skivan för första gången.
Allt det där från 70-talets Nya perspektiv, Höstkänning och Straggel och strul kom tillbaka. Inte för att Neurotikas motell är nån slags retroskiva där Magnell håller sig till gamla recept, inte alls. Det här är Ola Magnell på väg in i 90-talet, med pondus och styrka.
Vad som slår mig först är att musiken är så välgjord. Bandet bakom är kompetent och kraftfullt. Här finns också en hel del inslag av jazz.
För det andra konstaterar jag att Magnell 1989 hade kvar sin känsla för ordvändningar, till synes banala textrader, ofta med svidande underton och ett lätt melankoliskt skimmer.
Som i Opportunisten där 1967 års barrikadhjältar häcklas; ”Kommunist igår/kapitalist idag/Det ska va en egoist i år/Och denna egoist är jag”.
Samhällskritiken fanns där i slutet av 80-talet också, så klart. Men budskapen är mer på det personliga planet.
”För av alla djävlar är det vi som kommer främst/vare sig vi slåss och tävlar om att få må sämst/Eller tar oss fram där Martin Luther håller koll/Så att alla drömmar klingar ut i moll/...på Neurotikas motell där mentaliteten är materiell.”
För mig kan Neurotikas motell aldrig bli som Nya perspektiv eller Straggel och strul. Men det är en betydligt roligare platta att lyssna på än jag först trodde...
Nr: 1947/2222
Den här LP:n missade jag när den var ny. I slutet av 80-talet hade de gamla hjältarna bleknat och nya dykt upp. När den här skivan hittade till skivaffärerna tänkte jag inte ens tanken att köpa den.
Allt det där från 70-talets Nya perspektiv, Höstkänning och Straggel och strul kom tillbaka. Inte för att Neurotikas motell är nån slags retroskiva där Magnell håller sig till gamla recept, inte alls. Det här är Ola Magnell på väg in i 90-talet, med pondus och styrka.
För det andra konstaterar jag att Magnell 1989 hade kvar sin känsla för ordvändningar, till synes banala textrader, ofta med svidande underton och ett lätt melankoliskt skimmer.
Som i Opportunisten där 1967 års barrikadhjältar häcklas; ”Kommunist igår/kapitalist idag/Det ska va en egoist i år/Och denna egoist är jag”.
”För av alla djävlar är det vi som kommer främst/vare sig vi slåss och tävlar om att få må sämst/Eller tar oss fram där Martin Luther håller koll/Så att alla drömmar klingar ut i moll/...på Neurotikas motell där mentaliteten är materiell.”
För mig kan Neurotikas motell aldrig bli som Nya perspektiv eller Straggel och strul. Men det är en betydligt roligare platta att lyssna på än jag först trodde...
Nr: 1947/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar