YARDBIRDS – THE YARDBIRDS (ROGER THE ENGINEER) – 1966
Yardbirds hade det säkert inte lätt i mitten av 60-talet. Ett stentufft turnéschema och krav att spela in skivor där de inte ens fick välja låtarna själva. Det var först på sitt fjärde album de fick chansen att spela in sina egna låtar.
Roger The Engineer som skivan allmänt kallas blev dock aldrig den milstolpe inom rockmusiken man kanske tycker att ett band som Yardbirds första egna platta borde fått.
Min gissning är att det blev så på grund av alla högt ställda förväntningar. Folk ville ha mer än de fick.
Denna LP, som i min version dessutom är en monoinspelning, är betydligt roligare att lyssna på än dess rykte. Yardbirds kunde göra bra egna låtar bara de fick chansen.
Over Under Sideways Down, He´s Always There och Turn Into Earth är några av de låtar jag påstår är riktigt vassa, men det finns ett par till... Att Yardbirds 1966 var påverkade av den senaste ”flugan”, psykedelia, går inte att missa.
Det är nästan så att jag vågar jämföra skivan med Creams Disraeli Gears, men bara nästan. Att jämförelsen inte håller hela vägen beror på att Yardbirds Roger The Engineer är lite för ojämn, det finns ett par ganska tjatiga spår också.
Det här med namnet har ställt till med en hel del förvirring genom åren. LP:n heter bara ”The Yardbirds”, men fick tidigt namnet ”Roger The Engineer”, efter karikatyrbilden på omslaget av studioteknikern Roger Cameron. Bilden ritades av yardbirdsgitarristen/basisten Chris Dreja.
Nr: 2075/2222
Yardbirds hade det säkert inte lätt i mitten av 60-talet. Ett stentufft turnéschema och krav att spela in skivor där de inte ens fick välja låtarna själva. Det var först på sitt fjärde album de fick chansen att spela in sina egna låtar.
Denna LP, som i min version dessutom är en monoinspelning, är betydligt roligare att lyssna på än dess rykte. Yardbirds kunde göra bra egna låtar bara de fick chansen.
Over Under Sideways Down, He´s Always There och Turn Into Earth är några av de låtar jag påstår är riktigt vassa, men det finns ett par till... Att Yardbirds 1966 var påverkade av den senaste ”flugan”, psykedelia, går inte att missa.
Det är nästan så att jag vågar jämföra skivan med Creams Disraeli Gears, men bara nästan. Att jämförelsen inte håller hela vägen beror på att Yardbirds Roger The Engineer är lite för ojämn, det finns ett par ganska tjatiga spår också.
Nr: 2075/2222
"Renodlad bluesrockskiva"? Nu förstår jag inte. Vad finns det för bluesrock här, förutom "The nazz are blue" och "Jeff's boogie"? Jämfört med deras första LP, den renodlade bluesrocksskivan "Five live Yardbirds", är det här snarast en mycket tidstypisk pop-LP.
SvaraRaderaSant, det blev helt fel denna gång. Jag tänkte tvärtom men det blev något annat i texten. Tack för att du såg det.
Radera