GOLDEN EARRING – PRISONER OF THE NIGHT – 1980
I slutet av 70-talet spottade Golden Earring ur sig skivor i en rasande fart. Det var svårt att hänga med. Men å andra sidan skilde inte de där albumen sig särskilt mycket åt, så det gjorde inget...
Prisoner Of The Night är inget undantag. Här låter Golden Earring ungefär som de alltid gjort. Hyfsade rocklåtar, bra driv och mycket energi, men egentligen inget extra...och definitivt ingen Radar Love, deras stora hit från 1973 som de under alla år sen letade en uppföljare till men aldrig hittade.
Man skulle dock kunna påstå att Prisoner Of The Night är en av de sista album där Golden Earring lät som de gjort under 70-talet.
Soundet från storheter som Moontan och Contraband finns nämligen här också. På LP:n efter, Cut, hade Golden Earring köpt hela 80-talsgrejen med synthar och bombastiska arrangemang.
Lite av ”den nya tiden” finns på den här skivan också, dock inte så att det blir jobbigt att lyssna på. Våra holländska vänner lyckades till skillnad från de flesta andra att hålla sig på rätt sida gränsen.
Utan att ha några egentliga ”bevis” påstår jag att Prisoner Of The Night är Golden Earrings övergångsalbum från rock till AOR och synth. Detta i sin tur borde innebära att det borde vara en intressant platta att ha i samlingen. Men inte.
Vad Prisoner Of The Night saknar är nämligen riktigt bra låtar. Eventuellt är Long Blond Animal en låt som borde finnas med på deras Greatest Hits-samlingar, men sen är det ganska tunt.
Det är till och med så att jag tycker skivan som kom efter (Cut, den med 80-talssoundet ni vet) är något roligare. Och det är inget bra tecken.
Nr: 2038/2222
I slutet av 70-talet spottade Golden Earring ur sig skivor i en rasande fart. Det var svårt att hänga med. Men å andra sidan skilde inte de där albumen sig särskilt mycket åt, så det gjorde inget...
Soundet från storheter som Moontan och Contraband finns nämligen här också. På LP:n efter, Cut, hade Golden Earring köpt hela 80-talsgrejen med synthar och bombastiska arrangemang.
Lite av ”den nya tiden” finns på den här skivan också, dock inte så att det blir jobbigt att lyssna på. Våra holländska vänner lyckades till skillnad från de flesta andra att hålla sig på rätt sida gränsen.
Utan att ha några egentliga ”bevis” påstår jag att Prisoner Of The Night är Golden Earrings övergångsalbum från rock till AOR och synth. Detta i sin tur borde innebära att det borde vara en intressant platta att ha i samlingen. Men inte.
Det är till och med så att jag tycker skivan som kom efter (Cut, den med 80-talssoundet ni vet) är något roligare. Och det är inget bra tecken.
Nr: 2038/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar