CRABBY APPLETON – CRABBY APPLETON - 1970
Det lär nu vara vetenskapligt bevisat att popmusiken var bättre förr. Men det är ingen regel på den här bloggen att hävda det, även om det ibland kan vara frestande.
Amerikanska Crabby Appleton är ett sånt exempel, där det är helt omöjligt att påstå att de skulle vara särskilt spännande. Sanningen är att det är ett tämligen ordinärt rockband från det tidiga 70-talet som inte riktigt uppfattat vad det handlade om.
Bandets debutplatta från 1970 är en sån där LP det är oerhört svårt att skriva om eftersom det egentligen inte finns några klara linjer alls. Det är lite folkrock, lite gladpop, givetvis en dos psykedelia och några enstaka försök att tuffa till sig.
Det enda lite märkliga är att detta amerikanska band kunde låta så engelska...trots att gruppen mer eller mindre kom till på en bar på Sunset Strip i Hollywood.
Okej, det är kanske lite kuriosa att ha den här plattan ändå. Crabby Appleton fick nämligen en hyfsat stor hit 1970 med låten Go Back, som finns på den här skivan. Men roligare än så är inte den här LP:n.
Nr: 1967/2222
Det lär nu vara vetenskapligt bevisat att popmusiken var bättre förr. Men det är ingen regel på den här bloggen att hävda det, även om det ibland kan vara frestande.
Amerikanska Crabby Appleton är ett sånt exempel, där det är helt omöjligt att påstå att de skulle vara särskilt spännande. Sanningen är att det är ett tämligen ordinärt rockband från det tidiga 70-talet som inte riktigt uppfattat vad det handlade om.
Bandets debutplatta från 1970 är en sån där LP det är oerhört svårt att skriva om eftersom det egentligen inte finns några klara linjer alls. Det är lite folkrock, lite gladpop, givetvis en dos psykedelia och några enstaka försök att tuffa till sig.
Det enda lite märkliga är att detta amerikanska band kunde låta så engelska...trots att gruppen mer eller mindre kom till på en bar på Sunset Strip i Hollywood.
Okej, det är kanske lite kuriosa att ha den här plattan ändå. Crabby Appleton fick nämligen en hyfsat stor hit 1970 med låten Go Back, som finns på den här skivan. Men roligare än så är inte den här LP:n.
Nr: 1967/2222
Jag har ägt denna skiva (men sålde den)och instämmer helt i ditt omdöme. Den kändes slätstruken, opersonlig och alltför stilmässigt splittrad. Lustigt nog verkar det ändå finnas ett slags kult kring detta band och denna platta. I skivkataloger och på nätforum för skivsamlare har jag sett den beskrivas som "lost psych masterpiece", "a forgotten gem of early 70's rock" osv. Men å andra sidan finns det ju mängder av relativt ointressanta plattor som oförtjänt beskrivs på det sättet.
SvaraRaderaJo jag har läst nåt liknande (det var därför jag köpte skivan), men jag blev ganska besviken...
SvaraRadera