JEAN MICHEL JARRE – ZOOLOOK – 1984
Alldeles, alldeles lysande! Jean Michel Jarre har samplat mänskliga röster på nästan 30 språk och gjort elektronisk musik av det. Zoolook är en minst sagt märklig skiva. Jag bara älskar det här.
Men jag vet att Zoolook delar Jarrefansen i två läger. De som har Oxygene och Equinoxe som sina Jarre-favoriter brukar ha svårt för den här plattan. Sen är det några få som verkligen tycker det här är bra.
Jag vill nog påstå att Zoolook är det den mest kontroversiella skiva Jean Michel Jarre någonsin spelat in. Men då ska jag också säga att jag har en blind fläck när det gäller hans musikproduktion...från 1991 och framåt ungefär...så ta det med en nypa salt.
I vilket fall som helst är det den konstigaste Jarreskivan bland mina LP-skivor. Förmodligen en av de märkligaste skivorna i hela min samling.
Det handlar alltså om inspelade mänskliga röster på mängder av olika språk som samplats och gjorts om till musik.
Bara detta var oerhört 1984. Tekniken att sampla ljud var då bara sin späda barndom. Men Jarre nöjde sig inte med det.
Zoolook var dessutom första gången Jarre hade med sig riktiga instrumentalister vid inspelningen. Ett helt band alltså. Inte bara hans vanliga datorer, synthar, keyboards och allt vad det nu är.
Skivan har kritiserats för att det verkar som Jarre brydde sig mer om ljuden och tekniken än själva melodierna. Möjligtvis kan det vara så. Här går det inte att hitta några självklara favoritstycken eller melodislingor.
Zoolook har inget av lättflyktig elektronisk musik över sig. Här finns inga svepande syntheffekter, syntetiska måsskrik eller vågsvall. Det är mer rakt på.
Och det är den där råare tonen jag tycker om. Givetvis är det polerat och snyggt men på något sätt ändå vilt och oförutsägbart.
Den enda skiva jag just nu kan komma på att jämföra med är Mike Oldfields mästerverk Amarok. Där använde sig Oldfield av mängder av afrikanska instrument och skapade på så sätt en helt egen musikvärld. Jean Michel Jarre gjorde på samma sätt med mänskliga röster på Zoolook.
Nr: 1017/2222
Alldeles, alldeles lysande! Jean Michel Jarre har samplat mänskliga röster på nästan 30 språk och gjort elektronisk musik av det. Zoolook är en minst sagt märklig skiva. Jag bara älskar det här.
Jag vill nog påstå att Zoolook är det den mest kontroversiella skiva Jean Michel Jarre någonsin spelat in. Men då ska jag också säga att jag har en blind fläck när det gäller hans musikproduktion...från 1991 och framåt ungefär...så ta det med en nypa salt.
I vilket fall som helst är det den konstigaste Jarreskivan bland mina LP-skivor. Förmodligen en av de märkligaste skivorna i hela min samling.
Bara detta var oerhört 1984. Tekniken att sampla ljud var då bara sin späda barndom. Men Jarre nöjde sig inte med det.
Zoolook var dessutom första gången Jarre hade med sig riktiga instrumentalister vid inspelningen. Ett helt band alltså. Inte bara hans vanliga datorer, synthar, keyboards och allt vad det nu är.
Skivan har kritiserats för att det verkar som Jarre brydde sig mer om ljuden och tekniken än själva melodierna. Möjligtvis kan det vara så. Här går det inte att hitta några självklara favoritstycken eller melodislingor.
Zoolook har inget av lättflyktig elektronisk musik över sig. Här finns inga svepande syntheffekter, syntetiska måsskrik eller vågsvall. Det är mer rakt på.
Den enda skiva jag just nu kan komma på att jämföra med är Mike Oldfields mästerverk Amarok. Där använde sig Oldfield av mängder av afrikanska instrument och skapade på så sätt en helt egen musikvärld. Jean Michel Jarre gjorde på samma sätt med mänskliga röster på Zoolook.
Nr: 1017/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar