The Musical Box: På gränsen mellan hårdrock och psykedelia

torsdag 17 januari 2013

På gränsen mellan hårdrock och psykedelia

BLUE ÖYSTER CULT – BLUE ÖYSTER CULT - 1972

Ohyfsad och rent av vulgär!

Det är vad jag tycker om Blue Öyster Cults fantastiska debutplatta från 1972. Det är en LP med en väldigt charmig demokassettkänsla. Men det är smart, inte alls taffligt. Blue Öyster Cult visste vad de gjorde redan på den tiden.
Många har jämfört den här LP:n med Black Sabbaths första skivor. Glöm det, Ozzy och Iommi är inte i närheten av Blue Öyster Cult.

Likheten i (främst) Cities On Flame With Rock And Roll ligger kanske i att det handlar om tunga gitarriff och en opolerad stil, men det är nog bara en tillfällighet.

BÖC har mer gemensamt med Doors och Jefferson Airplanes svarta psykedelia än de där slynglarna från Birmingham. Det är ett lysande intelligent hårdrockband som utnyttjar vad som krävs för att de ska nå dit de vill.
Möjligtvis skulle man också kunna jämföra den här plattan med Led Zeppelins tidiga album, trots att Led Zep nog byggde sin musik mer på blues än den här amerikanska gruppen.

Budgie är ett annat gammalt hårdrockband jag kommer att tänka på. Där finns nog fler gemensamma nämnare.

Det kan vara som det vill med det. Blue Öyster Cults debutplatta är i vilket fall som helst fantastiskt rolig lyssning, vare sig det handlar om stenhårda tunga riff, medeltidsballader eller nästan folkrock.

Dåliga låtar finns inte här, möjligtvis är Workshop Of The Telescopes och I´m On The Lamb But I Ain´t No Sheep lite tjatiga, men resten är bra. Favorit: Then Came The Last Days Of May.

Nr: 1421/2222

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar