PILOT – SECOND FLIGHT - 1975
Pilot var ett sånt där band jag undvek i många år. Det berodde helt på att två medlemmar ur tuggummipopbandet Bay City Rollers* fanns med i gruppen. Jag trodde att Pilot var någon slags fristående fortsättning på samma tema. Så fel jag hade.
Pilot lirar visserligen ganska lättsmält brittisk pop i rakt nedstigande led från 60-talsgrupper som Herman´s Hermits, Hollies och givetvis Beatles.
Men Pilot är väldigt mycket bättre än Bay City Rollers och många andra 70-talspopgrupper också för den delen. Det är inte så konstigt att Pilot fortfarande har ganska många fans där ute. Pilot är inget annat än välraffinerad, högoktanig brittisk pop.
Det är så klart sött och lite småkladdigt. Men Pilot går aldrig över gränsen och blir sliskiga. En förklaring är kanske att skivans producent heter Alan Parsons.
När bandet i Parsons anda dessutom lägger till både progressiva tendenser och ett stänk psykedelia blir det mycket bra och också intressant att lyssna på.
Lite som Citys Boys tidiga album, eller till och med Beatles vita. Och betydligt bättre än de saker som till exempel Hollies höll på med under samma tid.
Second Flight är gruppens andra album och det stora genombrottet. Hela skivan är väl värd att lyssna på för den som gillar lättviktspop.
Och LP:ns superstora hit January är fortfarande en alldeles förbannat bra poplåt.
För egen del tänker jag ompröva mina gamla teorier om Pilot. Det här är ett bra popgäng.
Nr: 756/2222
* Vill du veta mer om Bay City Rollers får du läsa det någon annanstans än den här bloggen.
Pilot var ett sånt där band jag undvek i många år. Det berodde helt på att två medlemmar ur tuggummipopbandet Bay City Rollers* fanns med i gruppen. Jag trodde att Pilot var någon slags fristående fortsättning på samma tema. Så fel jag hade.
Pilot lirar visserligen ganska lättsmält brittisk pop i rakt nedstigande led från 60-talsgrupper som Herman´s Hermits, Hollies och givetvis Beatles.
Men Pilot är väldigt mycket bättre än Bay City Rollers och många andra 70-talspopgrupper också för den delen. Det är inte så konstigt att Pilot fortfarande har ganska många fans där ute. Pilot är inget annat än välraffinerad, högoktanig brittisk pop.
Det är så klart sött och lite småkladdigt. Men Pilot går aldrig över gränsen och blir sliskiga. En förklaring är kanske att skivans producent heter Alan Parsons.
När bandet i Parsons anda dessutom lägger till både progressiva tendenser och ett stänk psykedelia blir det mycket bra och också intressant att lyssna på.
Lite som Citys Boys tidiga album, eller till och med Beatles vita. Och betydligt bättre än de saker som till exempel Hollies höll på med under samma tid.
Second Flight är gruppens andra album och det stora genombrottet. Hela skivan är väl värd att lyssna på för den som gillar lättviktspop.
Och LP:ns superstora hit January är fortfarande en alldeles förbannat bra poplåt.
För egen del tänker jag ompröva mina gamla teorier om Pilot. Det här är ett bra popgäng.
Nr: 756/2222
* Vill du veta mer om Bay City Rollers får du läsa det någon annanstans än den här bloggen.
Det här gänget hade jag verkligen aldrig hört talas om. Blev lite nyfiken, eftersom jag ibland kan uppskatta 70-talspop av det mera lättsmälta slaget, i synnerhet om det är fråga om starka melodier med Beatles-influenser. Jag lyssnade på "January" på YouTube, men tyvärr... det var inte min grej. Sliskigt "på fel sätt" enligt min bedömning. Men smaken är förstås olika, och jag breddade åtminstone min popmusikaliska allmänbildning ytterligare ett snäpp.
SvaraRaderaHe, he, så gjorde jag också. Och så ställde jag undan skivan. Men lyssna på några låtar till, January är ganska sliskig, det håller jag med om. Men det blir bättre...
SvaraRadera