PARLIAMENT – CHOCOLATE CITY – 1975
Parliament är inget annat än högoktanig raffinerad funk. Det är fruktansvärt, obarmhärtigt och nervkittlande. George Clinton är skoningslös och har en blixtrande humoristisk underton som gör Chocolate City till mycket underhållande lyssning.
George Clinton tog utan tvekan funken ett steg framåt i utvecklingen med Parliament, uppföljaren till psykedeliafunkgänget Funkadelic. I princip är det samma band, eller kollektiv är nog ett bättre ord.
Man kan nog räkna in närmare 50 musiker i det här sällskapet, som skiftade från LP till LP. Den stora skillnaden är att Parliament är lite råare och mer funk än psykedelia, ibland på gränsen till soul och disco.
För en och annan låter då förmodligen Parliament som ett ytterst tveksamt skivköp. Men det är det absolut inte. George Clinton vet med vem han flörtar, men vet också var rötterna finns.
Parliament är därför ett av de mest spännande och intressanta banden i den här genren någonsin. Troligen blev de stilbildande för många senare grupper, givetvis ihop med Sly Stone och hans familjestenar.
Chocolate City anses dock inte vara något av Parliaments bättre album, vilket jag personligen har svårt att förstå. Möjligtvis hänger det på att skivan inte har några direkt självklara hitlåtar. Men det väger George Clinton upp med att varenda låt på skivan är riktigt starka nummer.
Nr: 1573/2222
Parliament är inget annat än högoktanig raffinerad funk. Det är fruktansvärt, obarmhärtigt och nervkittlande. George Clinton är skoningslös och har en blixtrande humoristisk underton som gör Chocolate City till mycket underhållande lyssning.
Man kan nog räkna in närmare 50 musiker i det här sällskapet, som skiftade från LP till LP. Den stora skillnaden är att Parliament är lite råare och mer funk än psykedelia, ibland på gränsen till soul och disco.
Parliament är därför ett av de mest spännande och intressanta banden i den här genren någonsin. Troligen blev de stilbildande för många senare grupper, givetvis ihop med Sly Stone och hans familjestenar.
Chocolate City anses dock inte vara något av Parliaments bättre album, vilket jag personligen har svårt att förstå. Möjligtvis hänger det på att skivan inte har några direkt självklara hitlåtar. Men det väger George Clinton upp med att varenda låt på skivan är riktigt starka nummer.
Nr: 1573/2222
Trots att jag anser mig vara en stor älskare och kännare av klassisk soul och funk från 60- och tidigt 70-tal har jag aldrig varit så förtjust i George Clintons s.k. p-funk. Parliament, Funkadelic och besläktade konstellationer är för mig musik som avnjutes i små doser. Ett par låtar på en samlingsskiva funkar alldeles utmärkt. Men en hel LP/CD... nej, då tröttnar jag ganska fort. I teorin borde jag älska detta och - i likhet med många andra hängivna soul- och funk-fans - tycka att Clinton är ett banbrytande geni. Men tyvärr, detta är inte riktigt min grej.
SvaraRadera