CHRISTINE McVIE – CHRISTINE McVIE – 1984
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om den här LP:n. Den borde egentligen vara riktigt, riktigt bra. Både Eric Clapton och Stevie Winwood är med i bakgrunden...bara det borde ju räcka...eller hur...
Men nja, den här skivan spelades in 1984 och Claptons 80-tal hör inte till hans bästa period och Winwood hade nog öst ut all sin kreativitet långt innan dess. Någon elektrisk stjärnglans hittar jag inte.
...och så är det en synnerligen typisk 80-talsproduktion med allt vad det innebär av massiva ljudväggar, synthar och andra pålägg. Inte bra alltså.
Men å andra sidan gillar jag Christine McVie bättre som låtskrivare än Lindsey Buckingham och Stevie Nicks i Fleetwood Mac.
...och så är det ganska kul att Christine McVie faktiskt gav sig på att göra en soloplatta i mitten av 80-talet. Hennes första på nästan 15 år*.
Men å andra sidan höll Buckingham och Nicks på med soloprojekt då också, så helt oväntat var det väl inte.
...och så finns det ett par rätt bra låtar på skivan, eller en (1) om jag ska vara noga; avslutningen med The Smile I Live For.
Men jag har svårt för den här skivan. Nej, du får lyssna själv. För den som gillar Fleetwood Macs 80-tal tror jag den kan vara ganska tillfredsställande. För min del misstänker jag att det här en LP som på sikt riskerar att hamna utanför samlingen.
Nr: 608/2222
* Christine Perfect, 1970
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om den här LP:n. Den borde egentligen vara riktigt, riktigt bra. Både Eric Clapton och Stevie Winwood är med i bakgrunden...bara det borde ju räcka...eller hur...
...och så är det en synnerligen typisk 80-talsproduktion med allt vad det innebär av massiva ljudväggar, synthar och andra pålägg. Inte bra alltså.
...och så är det ganska kul att Christine McVie faktiskt gav sig på att göra en soloplatta i mitten av 80-talet. Hennes första på nästan 15 år*.
Men å andra sidan höll Buckingham och Nicks på med soloprojekt då också, så helt oväntat var det väl inte.
...och så finns det ett par rätt bra låtar på skivan, eller en (1) om jag ska vara noga; avslutningen med The Smile I Live For.
Men jag har svårt för den här skivan. Nej, du får lyssna själv. För den som gillar Fleetwood Macs 80-tal tror jag den kan vara ganska tillfredsställande. För min del misstänker jag att det här en LP som på sikt riskerar att hamna utanför samlingen.
Nr: 608/2222
* Christine Perfect, 1970
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar