Brittisk beatpop II – Del 6
Den här LP:n brukar rätt ofta dyka upp i begagnatbackarna. Hittar du den är det bara att slå till.
HERMAN´S HERMITS – BOTH SIDES OF HERMAN´S HERMITS – 1966
En period under 60-talet, i början av den brittiska invasionen, var Herman´s Hermits större än Beatles. Givetvis inte i England, men i USA. Det här är den amerikanska upplagan av Herman´s Hermits andra fullängdare. Någon skillnad är det dock inte på förutom omslagsbilden.
Om det var den här plattan som gjorde bandet till amerikanernas favoriter vet jag inte. Eller så var deras storhetstid på andra sidan Atlanten redan över 1966. Det finns säkert andra som kan svara på det.
Hur som helst är det en riktigt trevlig LP. Eller hemtrevlig är nog ett bättre ord. Det är nästan som om Herman´s Hermits satt hemma i mitt vardagsrum och lirade pop.
Det är avslappnat och opretentiöst. Eller som en kväll på den lokala puben där husbandet gör en av sina många spelningar och alla känner alla. Så detta är absolut en LP jag kan rekommendera.
Herman´s Hermits är nog en ganska bra representant för merseysoundet, merseybeat som det kallas. Snäll pop och inte alls stökigt på något sätt, även om folk säkert såg helt annorlunda på saken då. De är ju trots allt ganska långhåriga...
Det finns så klart flera riktigt bra låtar. Först ska jag väl nämna Bus Stop, som gjordes av Hollies något år innan. En del säger att Hermits version var den bästa, men jag håller nog på Hollies ändå.
Min favoritlåt är i stället Dial My Number, en riktig liten pop-pärla med lite kinkstendenser. Och L´autre Jour, där Herman (Peter Noone) sjunger på franska. Uselt uttal, men väldigt charmigt.
PS. Beatles var inte först med kändisar på sina skivomslag. Känner du igen några av gubbarna på bilden?
Nr: 649/2222
Den här LP:n brukar rätt ofta dyka upp i begagnatbackarna. Hittar du den är det bara att slå till.
HERMAN´S HERMITS – BOTH SIDES OF HERMAN´S HERMITS – 1966
En period under 60-talet, i början av den brittiska invasionen, var Herman´s Hermits större än Beatles. Givetvis inte i England, men i USA. Det här är den amerikanska upplagan av Herman´s Hermits andra fullängdare. Någon skillnad är det dock inte på förutom omslagsbilden.
Hur som helst är det en riktigt trevlig LP. Eller hemtrevlig är nog ett bättre ord. Det är nästan som om Herman´s Hermits satt hemma i mitt vardagsrum och lirade pop.
Det är avslappnat och opretentiöst. Eller som en kväll på den lokala puben där husbandet gör en av sina många spelningar och alla känner alla. Så detta är absolut en LP jag kan rekommendera.
Herman´s Hermits är nog en ganska bra representant för merseysoundet, merseybeat som det kallas. Snäll pop och inte alls stökigt på något sätt, även om folk säkert såg helt annorlunda på saken då. De är ju trots allt ganska långhåriga...
Min favoritlåt är i stället Dial My Number, en riktig liten pop-pärla med lite kinkstendenser. Och L´autre Jour, där Herman (Peter Noone) sjunger på franska. Uselt uttal, men väldigt charmigt.
PS. Beatles var inte först med kändisar på sina skivomslag. Känner du igen några av gubbarna på bilden?
Nr: 649/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar