På baksidan av Mike Oldfields album Amarok finns en varningstext;
"HEALTH WARNING - This record could be hazardous to the health of cloth-cared nincompoops. If you suffer from this condition, consult your doctor immediately".
- Tema Afrika, sa du?
- Jäpp, djungeltrummor ska vi ha, ta alla instrument du hittar...
- Bongotrummor? Timpani? Kalimba?
- Absolut!
- Vad tror du om ett rytande lejon?
- Va? Tja, men det är ju klockrent...ett klockspel ska vi ha också förresten..!
- Panflöjt, flamencogitarr, visselpipa, sitar, ukelele, bouzoki, banjo, telefonsignaler och en steinway-flygel?
- Ja, ja...
- Jag har en eltandborste...
- Lysande, den ska vara med!
Det kan tyckas både rörigt och svårt. Men Mike Oldfield är en mästare. Med djungeltrummornas eviga dunkande i bakgrunden blir Amarok en suggestiv och nästan fysiskt påtaglig upptäcktsresa genom ett mystiskt och svårfångat ljudlandskap.
Amarok är inget man bara lyssnar på, det är en helhetsupplevelse, som får bäst effekt med hörlurar och hög volym.
Men man måste vara försiktig. Det döljer sig överraskningar bakom varje hörn. Ljudvolymen är inte konstant behaglig.
Ringande klockor, glas som splittras, rytande vilda djur, en eltandborste... Amarok är ett 60 minuter koncentrerat musikstycke, på två LP-sidor.
För den som kan sin Mike Oldfield ligger albumet egentligen inte alls långt från Ommadawn. Alltså lysande!
Nr: 1181/2222
Spännande! Jag har ett antal att Mike Oldfields 70-talsskapelser och har alltid varit misstänksam mot hans modernare plattor, speciellt efter att ha hört en del av hans 80-talsproduktioner. Men Amarok verkar ju spännande. Får genast börja leta hos vinylhandlarna.
SvaraRaderaAbsolut. Amarok är nåt helt annat än hans 80-talare. Jag blev själv väldigt överraskad när jag hörde den första gången.
SvaraRaderaKan inte annat än å hålla med, helt lysande LP. Ett måste.
SvaraRadera//Bosse
Minns när jag för första gången lyssnade på plattan. Jag hade hört ett rykte om att musiken skulle vara direkt skadlig, antagligen för hörseln, så jag satte först i öronproppar innan jag trädde på hörlurarna, så att jag med det kunde dämpa eventuella plötsliga skarpa ljud. Frågan är den vad man egentligen ska kalla denna kakafoni av ljud. Men det låter i alla fall 10o gånger mer spännande än allt som ABBA respektive Elvis Presley spottade ut under sina respektive år. Har förresten för mig att även en sladdstyrd leksakshund finns med här i Oldfields instrumentuppsättning. Får mig att tänka på när jag själv hade en sådan och bandade den ihop med ljudet av en linjal som stryker längs fjädrarna på skrivbordslampan. Kanske något för Mike Oldfield att tänka på ifall han vill göra en "Amarok II"?
SvaraRaderaSladdstyrda leksakshundar är klart underskattade inom rockmusiken!
Radera