Brittisk beatpop II – Del 3
Äntligen dags för Manchesters största pophjältar någonsin. Hollies är - och har alltid varit - ett av mina favoritband.
HOLLIES – THE HOLLIES – 1967
1967 var det dags för Hollies att bli psykedeliska med albumen Evolution och sen Butterfly. Innan dess var Hollies ett oskyldigt brittiskt popband, men inte efter det.
Båda de skivorna är legendariska, men det vete tusan om Hollies inte hade en storhetstid innan det. Allan Clarke och Graham Nash gjorde mängder av bra låtar före 1967 också, både covers och egna saker.
Den här LP:n är ett samlingsalbum från de där första magiska popåren, då Hollies var det största namnet i Manchester. LP:n innehåller låtar från åren 1964 till 1966.
Det är en platta som förmedlar själva sinnebilden av det brittiska 60-talets popsound, små lyckliga kaskader. Bus Stop, Candy Man, Stop Stop Stop... En hitkavalkad.
Totalt finns det tolv låtar som det inte går att ha tråkigt ihop med. Så jag förstår varför den här skivan är ett eftertraktat byte bland samlare av 60-talspop.
Graham Nash lämnade Hollies redan 1968, trots det var bandet ett av få som överlevde fram till nutid. När man lyssnar på en LP som den här inser man varför.
Nr: 1717/2222
Äntligen dags för Manchesters största pophjältar någonsin. Hollies är - och har alltid varit - ett av mina favoritband.
HOLLIES – THE HOLLIES – 1967
1967 var det dags för Hollies att bli psykedeliska med albumen Evolution och sen Butterfly. Innan dess var Hollies ett oskyldigt brittiskt popband, men inte efter det.
Det är en platta som förmedlar själva sinnebilden av det brittiska 60-talets popsound, små lyckliga kaskader. Bus Stop, Candy Man, Stop Stop Stop... En hitkavalkad.
Totalt finns det tolv låtar som det inte går att ha tråkigt ihop med. Så jag förstår varför den här skivan är ett eftertraktat byte bland samlare av 60-talspop.
Graham Nash lämnade Hollies redan 1968, trots det var bandet ett av få som överlevde fram till nutid. När man lyssnar på en LP som den här inser man varför.
Nr: 1717/2222
Hollies hörde jag live ett par ggr på 60-talet. Deras singlar 1963-66 tycker jag bäst om och ibland var B-sidan lika stark som A-sidan och utgivningarna var i mono som gav ett bra tryck i låtarna. Skön stämsång och en duktig trummis, Bobby Elliott. "Very Last Day" som bara gavs ut i Sverige på singel är lysande precis som så många andra av gruppens tidigare hits. När Mikael Rickfors kom med i bandet 1972 var gruppens glansdagar redan över.
SvaraRaderaJag kan bara hålla med dig. Hollies gjorde massor av bra singlar och Very Last Day är en fantastisk poplåt!
SvaraRaderaInternationellt sägs det om Rickfors att de åren var de allra sämsta i bandets historia, men jag vet inte, jag har inte hört nån av de skivor där han var med.