IGGY POP – THE IDIOT - 1977
The Idiot har inte den där omedelbara sensationens lyster. Det är en LP det kan ta tid att lära sig uppskatta. Förutsättningen är att man då har en viss koll på det Iggy Pop höll på med innan, det vill säga The Stooges och hur David Bowie tänkte i slutet av 70-talet.
Det var nämligen han som förmodligen räddade Iggy Pop genom att här producera hans första soloalbum efter de hysteriska åren med The Stooges.
Det är också det som gör The Idiot till det lysande depressiva rockalbum det är. Den där blandningen mellan rå förhistorisk punk och Bowies Berlinsound är mycket spännande. Att sen Iggy Pop själv knappt går att känna igen i sitt uttryck jämfört med tidigare höjer naturligtvis graden av spänning.
The Idiot ansågs 1977 av alla kritiker vara ett alldeles fantastiskt lysande briljant överjävligt rockalbum. Så självklart är detta faktum inte nu för tiden. Då kan skivan tyckas ganska svår och till och med obegriplig för många. Förmodligen hänger det på vilket ljus man ser Iggy Pop i och om man har koll på rockhistorien.
Eftersom jag hör till den ”rätta generationen” när det gäller den här LP:n hyllar jag den naturligtvis också. Den har en inbyggd nerv och dallrande spänning som få kunde upprepa på den tiden och som jag nästan aldrig hört senare heller*.
Sister Midnight, det inledande spåret, är fortfarande min favorit. Men det finns så klart mycket mer att upptäcka. Särskilt för den som bowie-fan, som jag verkligen kan rekommendera den här plattan.
Nr: 1815/2222
* Bowies Heroes oräknad.
The Idiot har inte den där omedelbara sensationens lyster. Det är en LP det kan ta tid att lära sig uppskatta. Förutsättningen är att man då har en viss koll på det Iggy Pop höll på med innan, det vill säga The Stooges och hur David Bowie tänkte i slutet av 70-talet.
Det var nämligen han som förmodligen räddade Iggy Pop genom att här producera hans första soloalbum efter de hysteriska åren med The Stooges.
The Idiot ansågs 1977 av alla kritiker vara ett alldeles fantastiskt lysande briljant överjävligt rockalbum. Så självklart är detta faktum inte nu för tiden. Då kan skivan tyckas ganska svår och till och med obegriplig för många. Förmodligen hänger det på vilket ljus man ser Iggy Pop i och om man har koll på rockhistorien.
Sister Midnight, det inledande spåret, är fortfarande min favorit. Men det finns så klart mycket mer att upptäcka. Särskilt för den som bowie-fan, som jag verkligen kan rekommendera den här plattan.
Nr: 1815/2222
* Bowies Heroes oräknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar