PETER GABRIEL – 4 - 1982
Peter Gabriels fjärde album från 1982 är otäckt. Det är en skiva som framkallar rysningar och obehag. Men det är kanske 80-talets viktigaste rockalbum. Den är ett radikalt experiment med rytmer och toner, där Gabriel blandar rock med världsmusik från Afrika, Asien och Latinamerika. Kanske var det den första i sitt slag.
Gabriel vänder på alla konventioner. Han använder här rytmerna för att bygga upp musiken och processar alla ljud genom datorer. Effekten blir nästan skrämmande.
Att spela den här skivan är som att gå in i en mystisk och farlig skuggvärld, förvriden och sinnessjuk men fascinerande och spännande. ”I´m Living in the Zone of In-Betweens”. Redan under första spåret förstår man vart det är på väg. The Rhythm of the Heat är suggestiv, hänsynslös och rå. Det är skivans bästa låt.
Men albumet är en helhet. San Jacinto känns nästan orientalisk och sliter och drar i nervändarna. I låtar som I Have the Touch och Lay Your Hands on Me är det bara att följa med. The Family and the Fishing Net är en genialisk och oberäknerlig illusion.
Det gemensamma är att alla låtar är synnerligen krävande och påträngande. Det här är ett album som skiljer sig brutalt från all annan samtida rockmusik. Men samtidigt är det Peter Gabriels avstamp mot hans egen sell-out. Jag tänker på albumet som kom efter, So.
För det finns faktiskt en dålig låt här, Shock the Monkey. Den sticker ut rätt rejält, för det är en ganska alldaglig rocklåt. Ironiskt nog var det den som blev skivans enda hit.
När skivan kom ut hade den inget namn, den hette helt enkelt bara Gabriel 4. Jag har dock sett att skivan numera kallas Security. Om jag inte tar alldeles fel fick den det namnet när den lanserades på den amerikanska marknaden.
Nr: 325/2222
Peter Gabriels fjärde album från 1982 är otäckt. Det är en skiva som framkallar rysningar och obehag. Men det är kanske 80-talets viktigaste rockalbum. Den är ett radikalt experiment med rytmer och toner, där Gabriel blandar rock med världsmusik från Afrika, Asien och Latinamerika. Kanske var det den första i sitt slag.
Att spela den här skivan är som att gå in i en mystisk och farlig skuggvärld, förvriden och sinnessjuk men fascinerande och spännande. ”I´m Living in the Zone of In-Betweens”. Redan under första spåret förstår man vart det är på väg. The Rhythm of the Heat är suggestiv, hänsynslös och rå. Det är skivans bästa låt.
Det gemensamma är att alla låtar är synnerligen krävande och påträngande. Det här är ett album som skiljer sig brutalt från all annan samtida rockmusik. Men samtidigt är det Peter Gabriels avstamp mot hans egen sell-out. Jag tänker på albumet som kom efter, So.
För det finns faktiskt en dålig låt här, Shock the Monkey. Den sticker ut rätt rejält, för det är en ganska alldaglig rocklåt. Ironiskt nog var det den som blev skivans enda hit.
Nr: 325/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar