Högt tempo och småknepiga låtar

New wave New wave New Wave – Del 7

Hur många av de där banden har man inte glömt bort idag? Fischer-Z försvann i mängden, men nu har jag upptäckt en av deras plattor igen.

FISCHER-Z – RED SKIES OVER PARADISE - 1981

Säga vad man vill om punken, men musikaliskt sett var inte allt jättebra. När new wave-banden dök upp något år efter punkrevolutionen var det skillnad. De kunde lira.

Mitt problem var att de var så många att det var svårt att ha koll. Fischer-Z är ännu ett av de där (av mig) halvt om halvt bortglömda banden från början av 80-talet.

Deras LP Red Skies Over Paradise dök lite oväntat upp igen. En gång i tiden var jag ägare till detta album, någon gång i mitten av 80-talet bytte jag bort det.

När jag för en tiden sedan hittade skivan i en reaback kom minnet tillbaka. Jag köpte den så klart. Fischer-Z var ju ett lysande roligt new waveband. Högt tempo, småknepiga melodier, vackert, känsloladdat och mörkt.

På den här skivan går det inte att undvika Berlin, en låt där bandets obestridde ledare John Watts helt säkert tagit intryck av Clash och London Calling. Marlies är också en sån där sak som gärna dröjer sig kvar.

Nej, förresten hela den här skivan är bra och smart new wave-pop, eller halvpunk, eller rock om man så vill.

Möjligtvis kan folk idag tycka att den här skivan är lite mossig. Det beror i så fall på texterna. Fischer-Z tvekade inte att krydda sina låtar med politiska kommentarer. Den här skivan är ett ganska ironiskt och påträngande elakt inlägg i debatten om det kalla kriget. Men det kan jag leva med.

Red Skies Over Paradise, som är den enda skiva jag har med Fischer-Z, lär dock inte vara gruppens bästa. Jag ska hålla utkik efter deras andra album också.

Nr: 538/2222

Den nedre bilden är hämtad från LP-skicans innerpåse.