Inte bra för att vara Allmans

ALLMAN BROTHERS BAND – WIN LOSE OR DRAW - 1975 

Win Lose Or Draw är inget Allman Brothers-album man behöver kasta sig över direkt. Har du inte hört den här skivan behöver du inte anstränga dig för att leta reda på den.

Den är slutpunkten för den andra upplagan av bandet, första eran utan Duane Allman. Och som en del menar...slutet för det ”riktiga” Allman Brothers.

Just därför har jag försökt att lyssna ordentligt på skivan, för att inte missa något. Men efter ett antal spelningar är jag rätt säker på min sak. Win Lose Or Draw kan förpassas till historien utan några större samvetskval.

Men innan du ställer in skivan i hyllan för gott är det väl lika bra att du lyssnar på Can´t Lose What You Never Had. Det är LP:ns bästa spår. Halvjazziga instrumentala High Falls är inte heller så dum.

Men sen handlar det nog mest om utfyllnad är jag rädd. Allman Brothers, till och med Dickey Betts, låter trötta och förkylningssnoriga. Den här skivan har inga stora ögonblick som sin föregångare Brothers & Sisters.

Men om du nu trodde att du råkat på en riktigt dålig Allman-platta har du fel. Win Lose Or Draw är naturligtvis väldigt bra amerikansk sydstatsrock... Det är bara det att det inte är särskilt bra för att vara Allmans...

Om det kan vara till nån tröst gjorde de betydligt värre grejer på 80-talet, men det återkommer jag till en annan gång.

Nr: 974/2222