Springsteenskt - Del 4
När Springsteen kickade E Street Band i början av 80-talet gav sig hans musiker ut på egna äventyr. Saxofonisten Clarence Clemons gick en något annan väg än vad alla förväntade sig.
CLARENCE CLEMONS & THE RED BANK ROCKERS – RESCUE - 1983
Man skulle kunna tänka sig att Clarence Clemons platta Rescue från 1983 skulle låta precis som E Street Band. Det gör den inte!
Man skulle också kunna ana att namnet på bandet, Red Bank Rockers, antyder en dragning åt rock and roll och rhythm´n´ blues. Det gör det!
Men främst visar den här skivan varför Clarence Clemons var en så uppskattad saxofonist i E Street Band.
För många av fansen till Bruce Springsteen och E Street Band blev nog den här skivan en liten besvikelse. Det finns inte mycket av det soundet på den här skivan.
I stället handlar det om rå rhythm´n´blues och rock´n´roll. Musik för mörka och rökiga källarklubbar, där den stökiga och lagom berusade publiken inte bryr sig så mycket om vad som liras, bara det är fullt ös.
Den där inrökta stämningen förstärks av sångaren John ”J.T.” Bowens skrovliga röst. Clemons själv håller sig till saxofonen, vilket nog var ett bra val, han gjorde sig aldrig känd för att ha någon starkare sångröst.
Rescue är musikaliskt sett kanske lite alldagligt. Men det där vägs upp rätt ordentligt av Clemons saxofon. Krasst sett är det hans solon som håller den här skivan flytande.
30 år senare är dock detta en nödvändig skiva att ha i samlingen, mest för att Clarence Clemons avled för en tid sedan. Ett minne av en stor musiker.
Nr: 365/2222
När Springsteen kickade E Street Band i början av 80-talet gav sig hans musiker ut på egna äventyr. Saxofonisten Clarence Clemons gick en något annan väg än vad alla förväntade sig.
CLARENCE CLEMONS & THE RED BANK ROCKERS – RESCUE - 1983
Man skulle kunna tänka sig att Clarence Clemons platta Rescue från 1983 skulle låta precis som E Street Band. Det gör den inte!
Man skulle också kunna ana att namnet på bandet, Red Bank Rockers, antyder en dragning åt rock and roll och rhythm´n´ blues. Det gör det!
Men främst visar den här skivan varför Clarence Clemons var en så uppskattad saxofonist i E Street Band.
I stället handlar det om rå rhythm´n´blues och rock´n´roll. Musik för mörka och rökiga källarklubbar, där den stökiga och lagom berusade publiken inte bryr sig så mycket om vad som liras, bara det är fullt ös.
Rescue är musikaliskt sett kanske lite alldagligt. Men det där vägs upp rätt ordentligt av Clemons saxofon. Krasst sett är det hans solon som håller den här skivan flytande.
30 år senare är dock detta en nödvändig skiva att ha i samlingen, mest för att Clarence Clemons avled för en tid sedan. Ett minne av en stor musiker.
Nr: 365/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar