Springsteenskt – Del 6
Musikgeniet Nils Lofgren hamnade på 80-talet i E Street Band, men hade redan innan det gjort sig ett namn.
NILS LOFGREN – CRY TOUGH - 1976
Cry Tough var en sån där tokbra låt att man bara var tvungen att dra på högsta volym. Det var en av de där få låtarna som gav omgivningen nervösa sammanbrott, den gick genom träväggar och betong. Nils Lofgrens bländade vassa gitarr ihop med en ruggigt tuff text och refräng som inte gick att stå emot.
”...Dr Feelgood, I promised this lady
If I can´t dance, she´s gonna break my nose-
He said: Easy now, boy,´cause, I got the antidote-
Cry Tough – throw that girl on the floor
Help her up and watch her beg for more
Cry Tough – pull down your soul. You just need another shot of rock´n´roll...”
Nåja, det funkade på en 16-åring i alla fall. Kanske inte lika mycket nu, även om jag fortfarande gillar låten.
Låten finns med på LP:n med samma namn från 1976 och var den första Nils Lofgren-platta jag hörde. Det minnet är fortfarande oerhört starkt och högtalarna i källaren fick verkligen göra skäl för namnet.
Märkligt nog gillades inte skivan av kritikerna. Underbarnet Lofgrens ansågs kunna göra bättre, fast han bara gett ut ett soloalbum tidigare.
Men redan som 17-åring blev han professionell musiker, hade lirat ihop med Neil Young och gjort ett par album med egna bandet Grin. Men det visste ju inte jag då. 1976 var Cry Tough det tuffaste jag hört. Och så får det vara. Jag älskar fortfarande de där riffen.
Svenskättlingen Nils Lofgren (svensk pappa, italiensk mamma, uppväxt i USA) var ett musikaliskt underbarn och skolad både i klassisk musik och jazz och spelade förutom gitarr även piano och dragspel.
Han var med när Neil Young spelade in legendariska albumet After the Goldrush och spelade sedan ofta med Crazy Horse.
Senare i karriären blev han medlem i Bruce Springsteens E Street Band, som ersättare för Little Steven.
Han har också gjort en rad soloalbum, men utan att få det där stora erkännandet. Albumet Cry Tough är förresten inte alls så där dåligt som kritikerna påstod. Titelspåret och Jailbait är bitande vassa rocklåtar. Incidentially, its Over samt Can´t get Closer ligger inte långt efter.
Nr: 1291/2222
Bilderna är hämtade från omslaget till LP:n Cry Tough.
Musikgeniet Nils Lofgren hamnade på 80-talet i E Street Band, men hade redan innan det gjort sig ett namn.
NILS LOFGREN – CRY TOUGH - 1976
Cry Tough var en sån där tokbra låt att man bara var tvungen att dra på högsta volym. Det var en av de där få låtarna som gav omgivningen nervösa sammanbrott, den gick genom träväggar och betong. Nils Lofgrens bländade vassa gitarr ihop med en ruggigt tuff text och refräng som inte gick att stå emot.
Nåja, det funkade på en 16-åring i alla fall. Kanske inte lika mycket nu, även om jag fortfarande gillar låten.
Låten finns med på LP:n med samma namn från 1976 och var den första Nils Lofgren-platta jag hörde. Det minnet är fortfarande oerhört starkt och högtalarna i källaren fick verkligen göra skäl för namnet.
Märkligt nog gillades inte skivan av kritikerna. Underbarnet Lofgrens ansågs kunna göra bättre, fast han bara gett ut ett soloalbum tidigare.
Men redan som 17-åring blev han professionell musiker, hade lirat ihop med Neil Young och gjort ett par album med egna bandet Grin. Men det visste ju inte jag då. 1976 var Cry Tough det tuffaste jag hört. Och så får det vara. Jag älskar fortfarande de där riffen.
Han var med när Neil Young spelade in legendariska albumet After the Goldrush och spelade sedan ofta med Crazy Horse.
Senare i karriären blev han medlem i Bruce Springsteens E Street Band, som ersättare för Little Steven.
Han har också gjort en rad soloalbum, men utan att få det där stora erkännandet. Albumet Cry Tough är förresten inte alls så där dåligt som kritikerna påstod. Titelspåret och Jailbait är bitande vassa rocklåtar. Incidentially, its Over samt Can´t get Closer ligger inte långt efter.
Nr: 1291/2222
Bilderna är hämtade från omslaget till LP:n Cry Tough.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar