Surrealistiskt av Zappa

FRANK ZAPPA – THE GRAND WAZOO - 1972

The Grand Wazoo anses av många kännare vara en av Frank Zappas hemskare saker. Till och med de som är så inne på Zappa att de har svårigheter att fästa blicken på fasta föremål kan ha det jobbigt med den här skivan.

Och det är naturligtvis sant. The Grand Wazoo är en knepig jävel. Frank ger sig nämligen väldigt långt ut i jazzexperimentens märkliga och lätt surrealistiska landskap, där Salvador Dalis mjuka klockor och förvridna världar är mer regel än undantag. Det är ungefär på den våglängden The Grand Wazoo från 1972 befinner sig.

Men jag spelar gärna den här skivan, ibland till och med flera gånger i rad. Den går att lyssna på med en hel del njutning. Skum jazzfusion, javisst. Bisarra och udda rytmer och melodislingor, absolut. Men faktiskt både underhållande och avkopplande. Testa, så får du se.

Men inte för ofta. För då kanske du också får svårt att hålla blicken stadig, ser flimrande ljusfenomen i ögonvrån eller börjar yla som en hund när fullmånen lyser.

Nr: 2047/2222