SPLIT ENZ – FRENZY - 1979
Frenzy är en irriterande underlig LP-skiva. Split Enz balanserar på gränsen mellan totalt kaos, synth- och 60-talspop, kryddar anrättningen med överraskande vändningar, udda rytmer och märkliga ljudeffekter.
Det närmaste jag kan tänka mig att jämföra med är Peter Gabriel och hans första album, med Burgermeister Of Moribud, Excuse Me och de där låtarna.
Men det allra märkligaste med den här plattan är att den spelades in 1979, året innan Nya Zeeländska Split Enz fick sitt stora internationella genombrott med LP:n True Colours, som var en ganska snygg och välpolerad new wave- och synthplatta.
Trots att det knappt skiljer ett år mellan de båda skivorna är det mil mellan dem. Den enda låt som jag skulle kunna tänka mig visar på någon slags övergång är I See Red, som nog blev en mindre hitlåt. Men sen har skivorna inte mycket gemensamt.
Split Enz har definitivt två liv. Ett före True Colours...och ett efter...
På 70-talet uppträdde gruppen som ett synnerligen experimentellt progressivt rockband.
Då hade de säkert både Genesis, tidiga ELO, Stackridge och andra progband som sina förebilder, för referenser dyker hela tiden upp på de tidiga plattorna, inte minst på Frenzy.
På 80-talet dök ett nytt friserat Split Enz upp, som lirade new wave, powerpop med dragning åt synthpop. Inte lika spännande och oberäkneligt, dock inte på något sätt lättköpt och enkel hitlistepop,
Nr: 555/2222
Frenzy är en irriterande underlig LP-skiva. Split Enz balanserar på gränsen mellan totalt kaos, synth- och 60-talspop, kryddar anrättningen med överraskande vändningar, udda rytmer och märkliga ljudeffekter.
Det närmaste jag kan tänka mig att jämföra med är Peter Gabriel och hans första album, med Burgermeister Of Moribud, Excuse Me och de där låtarna.
Trots att det knappt skiljer ett år mellan de båda skivorna är det mil mellan dem. Den enda låt som jag skulle kunna tänka mig visar på någon slags övergång är I See Red, som nog blev en mindre hitlåt. Men sen har skivorna inte mycket gemensamt.
Då hade de säkert både Genesis, tidiga ELO, Stackridge och andra progband som sina förebilder, för referenser dyker hela tiden upp på de tidiga plattorna, inte minst på Frenzy.
På 80-talet dök ett nytt friserat Split Enz upp, som lirade new wave, powerpop med dragning åt synthpop. Inte lika spännande och oberäkneligt, dock inte på något sätt lättköpt och enkel hitlistepop,
Nr: 555/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar