BJÖRK – POST - 1994
Marken skakar, fönsterrutor kommer i svängning och jordbävningssäkrade husgrunder spricker i sina fogar. Post är majestätisk, mystisk, fantasifullt färggrann, ohyggligt krävande och kastar sig utan nåd över dina innersta känslor. Björks album Post är kanske, kanske hela 90-talets viktigaste rockalbum.
Jag påstår inte att detta är Björks bästa skiva. Där vill jag nog mena att Debut från 1992 är starkare, inte minst på grund av Human Behavior och en rad andra låtar. Men den här skivan är viktigare.
Det var med Post som Björk satte sitt synnerligen originella sound på allvar, något som därefter försökt kopieras av nästan varenda kvinnlig rockartist på norra halvklotet, även om knappast någon kommit ens i närheten av hennes revolutionerande sätt att använda sin sångröst.
Björk och Sugarcubes hade placerat Island på den internationella rockkartan flera år innan det här albumet. Men det var med sin andra soloplatta Björk blev stor på riktigt.
Märkligt nog är hon en av få artister som uppskattas både av ”kultureliten” och vanligt folk, det märks inte minst på antalet skivor hon sålt genom åren.
Post är så klart ett lysande album. Att den dessutom är tryckt i rosa vinyl gör det hela ännu bättre. Det är en skiva att njuta till, att lida till och att drömma sig bort i. Det är elektropop med en synnerligen märklig björksk twist.
Inledningen med Army Of Me är skakande. Redan där är jag fast. Den råa elektron i Hyper-ballad och jazziga It´s Oh So Quiet är den självklara fortsättningen och efter det faller varenda spår på rätt plats och blir en självklarhet.
Kort sagt en ruggigt bra platta (som givetvis låter väldigt mycket bättre på vinyl än på cd...).
Nr: 426/2222
Marken skakar, fönsterrutor kommer i svängning och jordbävningssäkrade husgrunder spricker i sina fogar. Post är majestätisk, mystisk, fantasifullt färggrann, ohyggligt krävande och kastar sig utan nåd över dina innersta känslor. Björks album Post är kanske, kanske hela 90-talets viktigaste rockalbum.
Det var med Post som Björk satte sitt synnerligen originella sound på allvar, något som därefter försökt kopieras av nästan varenda kvinnlig rockartist på norra halvklotet, även om knappast någon kommit ens i närheten av hennes revolutionerande sätt att använda sin sångröst.
Märkligt nog är hon en av få artister som uppskattas både av ”kultureliten” och vanligt folk, det märks inte minst på antalet skivor hon sålt genom åren.
Post är så klart ett lysande album. Att den dessutom är tryckt i rosa vinyl gör det hela ännu bättre. Det är en skiva att njuta till, att lida till och att drömma sig bort i. Det är elektropop med en synnerligen märklig björksk twist.
Kort sagt en ruggigt bra platta (som givetvis låter väldigt mycket bättre på vinyl än på cd...).
Nr: 426/2222
90-talets viktigaste album - Screamadelica, Primal Scream! Men Björk är också bra.
SvaraRadera