The Musical Box: Blonde On Blonde fastställde ordningen

onsdag 23 januari 2013

Blonde On Blonde fastställde ordningen

BOB DYLAN – BLONDE ON BLONDE - 1966

Någonstans i det inre av Afrika lever på ena sidan av Kongofloden en arrogant och aggressiv art av chimpanser. En släkting till människan som utan djupare anledning ägnar sin mesta tid åt att slå varandra i huvudet med trägrenar. På andra sidan floden bor bonabonerna, en fredligare chimpansart som lever sitt liv i lugn och ro, delar med sig av allt, mat, kärlek, glädje.
När det gäller Dylans legendariska album Blonde On Blonde paddlar jag till bonabonerna strand och säger: Var så god. Lyssna på den här skivan, den är fantastisk.

Nu räknar jag inte med att nån ska tycka det. Det är en nästan 50 år gammal LP och mossan borde växa i flera lager på den svarta vinylen.

Men låt mig då säga ett par saker. Det här är den allra första dubbel-LP som gavs ut i rockvärlden (den hann precis före Zappas Freak Out). Bara det är stort.

1966 gjordes sällan skivor med längre sammanlagd speltid än 30-35 minuter. Men Bob Dylan hade mycket att säga redan då.

Lyssna bara på spår som Sad Eyed Lady Of The Lowlands och Visions Of Johanna. Det är inte den första elektrifierade folkrockplattan, den hade Dylan gjort året innan – Highway 61 Revisited – men det var Blonde On Blonde som fastställde den nya ordningen.

Det var också med den här skivan Bob Dylan blev större än Jesus. Några månader senare var han nära att stryka med i en motorcykelolycka...undrar vilka krafter som låg bakom det...?
Lyssna sen också på rockiga I Want You och Leopard-skin Pill Box Hat och påstå att Dylan inte lirade rock redan 1966. En recensent påpekade att omslagsbilden var suddig. Han hade räknat ut varför. I mitten av 60-talet rörde sig Dylan så snabbt att omvärlden inte hängde med.

Nr: 2040/2222

3 kommentarer:

  1. En klassisk platta. Dylan har ju betytt mycket musikhistoriskt sett, inte minst lärde han (enligt myten) beatlarna röka gräs, vilket fick en rad sköna konsekvenser. Inte minst en start för hela flower power-rörelsen och psykedelian. Tack för det, Bob!

    SvaraRadera
  2. Detta är en av två Dylan-plattor i min samling. Den är enligt min mening (precis som alla Dylan-plattor) grymt överskattad. Men jag får erkänna att jag alltid varit svag för "Absolutely sweet Marie".

    SvaraRadera
  3. Kan kanske vara intressant att fylla i att musikerna som blev The Band medverkade på skivan. Det var under konvalescensen efter olyckan som fantastiska Music from big pink och basement tapes spelades in i Woodstock.

    SvaraRadera