Det är ju ändå Mother´s Finest...

MOTHER´S FINEST – ONE MOTHER TO ANOTHER – 1983

Mother´s Finest var rejält ute på hal is under 80-talet. Detta tidigare så briljanta funkrockband från amerikanska södern, försökte sig då på både metal och soul.

Så klart blev det inte särskilt bra. Soul-funk-plattan One Mother To Another från 1983 är en sån där skiva jag inte riktig vet vad jag ska göra med. Men det är ju ändå MOTHER`S FINEST!

Men den här gången hjälper det inte, trots att sångerskan Baby Jean är grym!
Och Moses Mo, som faktiskt heter Gary Moore, är en väldigt mycket roligare gitarrist att lyssna på än han den andre Gary.
Och så är ju The Wizzard obestridligen en sanslöst bra basist.

Men på något sätt blir det ändå inte bra alls. Min teori är att det beror på att keyboardisten Mike Keck försvann från bandet några år tidigare. Och han var grymmast av dem alla. Eller så hänger det på det där med gruppkemi... I vilket fall som helst blev aldrig Mother´s Finest det samma igen.

One Mother To Another är ett steg tillbaka från den brutala hårdrocken på Iron Age från 1981. Här ger sig bandet i stället in på soul-rock. Visserligen med ett och annat skitfräckt funkriff, men lyfter gör det inte.

Big Shot Romeo blev väl någon slags halvhit nånstans. Den är bra. Men sen är det rätt slätstruket. I alla fall för att vara ett band som Mother´s Finest.

Nr: borttagen ur samlingen, säljes.