Paul Kelly hittar alltid nya vägar

PAUL KELLY - ...NOTHING BUT A DREAM – 2001

En och annan annars god recensent på nätet har jämfört Nothing But A Dream med Bruce Springsteens The Ghost Of Tom Joad. Jag har egentligen lovat mig själv att hålla käft och inte kommentera detta...

...men bara för att det till stora delar handlar om akustiskt gitarr och ett flertal sånger i moll betyder det inte att det finns några likheter. Paul Kelly är fyndig, småroligt elak och absolut ingen predikant. Däremot stämmer det att Paul Kelly emellanåt kallats för Australiens svar på Bruce Springsteen.

Det verkar inte finnas något stopp på Paul Kellys ständiga flöde av fyndiga, roliga och ändå allvarsamma texter, som tar upp allt från livets småsaker till djupa svåra ämnen – Kelly är en historieberättare.

Paul Kelly på 2000-talet har dock inte särskilt mycket med hans 80-talsskivor att göra. Musiken följer spåren från folkmusik till rock. Men här är Kelly betydligt mer återhållsam i sin framtoning. Det passar honom.

Med så många album bakom sig borde det bli lätt att upprepa sig, men märkligt nog tycks Paul Kelly hitta nya intressanta vägar på varje skiva. Den här gången har han hittat en synth!

Det finns nämligen två kraftiga avvikare; humoristiska-maniska-psykotiska-synthiga Just About To Break där Kelly verkar hämtat inspirationen från Joy Division, samt Love Is The Law, som kanske inte hör till albumets bättre låtar men bär tydliga spår av David Bowies 90-tals dancemusik.

Men främst ska den som gillar Paul Kellys tidigare plattor leta reda på små guldkorn som The Pretty Place, drömska I Close My Eyes And Think Of You och eftertänksamma If I Could Start Today Again. Det är musik som kryper in under skinnet och sånger som bara efter ett par gånger blir till ens närmaste vänner.

Nr: 46/CD