RHINOCEROS – BETTER TIMES ARE COMING – 1970
Med en ylande, stånkande och frustande orgel, en spretig och vass funkgitarr som river skinnet blodigt och en cool bakåtlutad, men svettig, het och ångande bas, går Rhinoceros loss. De river av sina låtar med ett flin, och får golvet att gunga. Oavsett om det är en tung funklåt, en föraktfull gospel eller rå bluesrock.
Rhinoceros album Better Times Are Coming är en musikalisk upplevelse, en resa tillbaka till rockens djupast rotade rötter och en hemlig magisk besvärjelse. Rhinoceros är sorgligt underskattat, för det här är skitkul.
Better Times Are Coming är Rhinoceros tredje och sista skiva. Trots att de på sin tid, i slutet av 60-talet, var en supergrupp ihopsamlad av skivbolaget Elektra, blev det inget av det. Tanken var att de skulle slå stort. Det gjorde aldrig Rhinoceros och upplöstes följdaktligen kort efter att denna platta kom ut 1970.
Det är så klart ingen vanlig hitlistepop. Det är inte heller vanlig 60-talspop eller rock. Rhinoceros balanserar på kanten mellan bluesrock, rå funk, soul och pop. Och de gör det skickligt. För det här är musiker som vet precis vad de gör.
Instrumentala Insanity är brutalt briljant i sin enkelhet. För att inte tala om tungt bluesiga Lady of Fortune, där sångarens raspiga röst skär som ett rakblad genom alla högtalarmembran.
Better Times hade inte Canned heat gjort bättre. Och Old Age ett jazzrockigt och synnerligen flummigt experiment, där orgeln dominerar, dompterar och till slut exploderar.
Nr: 627/2222
Med en ylande, stånkande och frustande orgel, en spretig och vass funkgitarr som river skinnet blodigt och en cool bakåtlutad, men svettig, het och ångande bas, går Rhinoceros loss. De river av sina låtar med ett flin, och får golvet att gunga. Oavsett om det är en tung funklåt, en föraktfull gospel eller rå bluesrock.
Better Times Are Coming är Rhinoceros tredje och sista skiva. Trots att de på sin tid, i slutet av 60-talet, var en supergrupp ihopsamlad av skivbolaget Elektra, blev det inget av det. Tanken var att de skulle slå stort. Det gjorde aldrig Rhinoceros och upplöstes följdaktligen kort efter att denna platta kom ut 1970.
Instrumentala Insanity är brutalt briljant i sin enkelhet. För att inte tala om tungt bluesiga Lady of Fortune, där sångarens raspiga röst skär som ett rakblad genom alla högtalarmembran.
Nr: 627/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar