KINKS – GIVE THE PEOPLE WHAT THEY WANT – 1981
Give The People What They Want har ganska dåligt rykte bland gamla Kinks-fans. Den anses vara, som namnet säger, en sell-out; Kinks första och något misslyckade försök att ge sig på hårdrock, metal, och till och med punk.
Men jag gillar den här skivan. Delvis får jag väl lägga till. Det finns ett par rätt stökiga låtar som inte heller jag tycker håller måttet...för att vara Kinks. Jag tänker då på inledningen med Around The Dial, titelspåret och kanske, kanske Destroyer också. De kan vara lite jobbiga.
Men i Destroyer gillar jag å andra sidan Davies idé att sno från sig själv, All Day And All Of The Night och Lola, och göra nåt nytt och faktiskt lite spännande av det.
Men det där med att låna av sitt eget material gjorde han redan i slutet av 60-talet...så det är väl inget nytt egentligen. Men den här plattan gömmer en del riktigt bra grejer också.
Och då tänker jag främst på Yo-Yo, som borde räknas till en av Kinks bättre poplåtar av senare datum. Art Lover får man inte heller räkna bort, även om texten är mer än lovligt pervers.
Och när man väger ihop de goda sidan med den onda...ja, då väger det för min del absolut över till det goda. För jag gillar de där raspiga distade gitarrerna.
Nr: 246/2222
Give The People What They Want har ganska dåligt rykte bland gamla Kinks-fans. Den anses vara, som namnet säger, en sell-out; Kinks första och något misslyckade försök att ge sig på hårdrock, metal, och till och med punk.
Men det där med att låna av sitt eget material gjorde han redan i slutet av 60-talet...så det är väl inget nytt egentligen. Men den här plattan gömmer en del riktigt bra grejer också.
Och då tänker jag främst på Yo-Yo, som borde räknas till en av Kinks bättre poplåtar av senare datum. Art Lover får man inte heller räkna bort, även om texten är mer än lovligt pervers.
Nr: 246/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar