BRAINTICKET – PSYCHONAUT – 1972
Psychonaut är andra och sista skivan från schweiziska Braintickets psykedeliska period. På skivan efter hade de gått över till elektronik och flörtade med Kraftwerk och Tangerine Dream.
För den som är inne på psykedelia är därför Psychonaut helt rätt skiva. Dem som torskat på ljudeffekter som kan tillverkas med elektroniska apparater ska nog slå till på Celestial Ocean i stället.
Men om nu någon tror att Psychonaut handlar om Jefferson Airplaneinspirerad pop eller om att försöka låta så likt Zombies som möjligt är de på fel spår. Musiken på den här skivan är något helt annat.
Braintickets grundare och ledare, Joel Vandroogenbroek, intresserade sig i början av 70-talet för psykedelia som fenomen.
Hur man uppnår hallucinatoriska effekter, gärna så nära LSD som möjligt, med hjälp av musik.
Det var det han experimenterade med på första plattan, Cottonwoodhill, som är en helt makalös uppvisning i monoton suggestiv musik.
Psychonaut är fortsättningen på det experimentet, dock med en något lägre medicinsk dosering. Därför är också den här skivan betydligt mer lyssningsvänlig för fler än bara de allra mest hårdhudade.
Man kan nog påstå att Psychonaut är tämligen melodiös jämfört med sin föregångare, även om den ändå ligger ordentligt långt från det man normalt kallar psykedelisk pop.
För min del jämför jag gärna den här skivan med diverse tidiga tyska krautrockalster, där tveklöst Vandroogenbroek hämtat delar av sin inspiration. Tänker då närmast på band som Amon Düül II och Cans LP Tago Mago.
Nr: 558/2222
Psychonaut är andra och sista skivan från schweiziska Braintickets psykedeliska period. På skivan efter hade de gått över till elektronik och flörtade med Kraftwerk och Tangerine Dream.
Men om nu någon tror att Psychonaut handlar om Jefferson Airplaneinspirerad pop eller om att försöka låta så likt Zombies som möjligt är de på fel spår. Musiken på den här skivan är något helt annat.
Hur man uppnår hallucinatoriska effekter, gärna så nära LSD som möjligt, med hjälp av musik.
Det var det han experimenterade med på första plattan, Cottonwoodhill, som är en helt makalös uppvisning i monoton suggestiv musik.
Psychonaut är fortsättningen på det experimentet, dock med en något lägre medicinsk dosering. Därför är också den här skivan betydligt mer lyssningsvänlig för fler än bara de allra mest hårdhudade.
Man kan nog påstå att Psychonaut är tämligen melodiös jämfört med sin föregångare, även om den ändå ligger ordentligt långt från det man normalt kallar psykedelisk pop.
Nr: 558/2222
Här talar vi inte om kvantitet utan kvalitet, speltid drygt 32 min. Jag känner inte alls som du, för mig osar "Psychonaut" 1968, Golden Gate Park och flower power. Tänk om denna musik släppts av ett av de "stora" banden i slutet av sextio-talet, vad hade hänt då?
SvaraRadera