Nu för tiden gillar jag fortfarande många av de där plattorna, men har nog tröttnat lite. När skivsamlingen bara växer och växer måste man sätta en gräns. Alltså har en hel del av dem nu fått lämna samlingen. Inte alla dock.
Den här helgen ska därför ägnas åt att presentera en del av de där skivorna, några favoriter har jag kvar, andra har fått lämna.
Roy Head - Same People
Mother´s Finest - Looks Could Kill
Four Tops - Main Street People
Charles Brimmer - Soulman
Rhinoceros - Better Times Are Coming
Magic - Magic
Creative Source - Pass The Feelin´ On
Van McCoy - Love Is The Answer
Ohio Players - Everybody Up
Mother´s Finest - Mother Factor
Howl The God - Howl The God
Major Harris - My Way
Iceland - On The Rocks
Shango - Trampin´
Natural Four - Good Vibes
Graham Central Station - Mirror
S.O.S Band - S.O.S Band
Grass Roots - Alotta Mileage
Sugarloaf - I Got A Song
Earth Wind & Fire - I Am
Al Wilson - Searching For The Dolphins
Mother´s Finest - One Mother To Another
Jimmy Castor Bunch - The Everything Man
Hej, kul att du skriver om 70-talssoul när jag sen ett par år tillbaka har börjat samla på det! :)
SvaraRaderaTack för tips på plattor att hålla utkik efter! Keep up!
Jag har följt din blogg ett bra tag nu. Vid ett flertal tillfällen har du återkommit till att du ogillar soul. Det är naturligtvis helt okej, var och en har rätt till sin smak. Själv älskar jag klassisk soul från 60- och tidigt 70-tal. Och jag kan även uppskatta modernare grejor, från 1980-talet och ända fram till idag, även om jag anser att soulgenren nådde sin topp c:a 1965 - 75.
SvaraRaderaJag respekterar naturligtvis din smak, men det som slår mig när du skriver om soul och relaterade genrer är att de artister och plattor du kollat in är udda grejor som absolut inte räknas till de bästa eller viktigaste inom genren. Det finns nog knappast någon älskare av soul, funk eller r&b som rankar Natural Fours debut-LP eller en udda platta med Charles Brimmer som några av soulmusikens stora mästerverk.
Var finns Otis Redding, Aretha Franklin, Wilson Pickett, Solomon Burke och Percy Sledge? Innehåller din samling ingenting med Booker T & The MG's, Carla Thomas, Johnnie Taylor eller Ben E. King? Har du inga plattor med klassiska Motown-artister som Marvin Gaye, The Temptations, Stevie Wonder, Mary Wells eller Martha Reeves & The Vandellas? Och har du totalt missat legendariska namn som James Carr, Sam Cooke, Irma Thomas eller The Meters?
Jag skulle räkna upp massor av andra artister, men jag antar att du förstår min poäng. Du säger att du har svårt för soulmusik, men du verkar aldrig ha lyssnat på de artister och skivor som verkligen betytt något för genren. Istället har du lyssnat på udda, perifera grejor som visst kan ha sina kvaliteter, men som knappast haft någon nämnvärd betydelse för genrens utveckling.
Hej, intressant fråga, och jag har ingen bra förklaring. Det är nämligen så att jag knappt har en enda av de artister du nämner (utom Aretha) i samlingen. De soulskivor jag har eller haft i min samling är helt enkelt sådana som kommit i min väg, de flesta av dem är inköpta på loppis billigt och då kan man chansa.
RaderaEn del av dem, tex Natural Four, visste jag egentligen inte vad det var när jag köpte den, inte Charles Brimmer heller...utom att jag gillade skivorna när jag sen hörde dem...
Det kan vara så att jag (kanske) undvikit vissa artister eftersom jag vet ungefär vad det är...och därmed missat en massa bra musik...
men att jag tyckt det är ok eftersom soul inte står allra högst på min lista. Sen ska jag erkänna att jag inte kan särskilt mycket om soul, men håller med dej om att årtalen 65-75 verkar vara då soulmusiken var som bäst.
En orsak till att jag ofta är tveksam till soul är troligen att när jag växte upp hade band som Earth Wind & Fire, Imagination och liknande tagit över, som var mer disco än soul.
Jag förstår i och för sig hur din uppfattning om soul-genren formats. Jag tyckte också att det som under sent 70- och tidigt 80-tal kallades "soul" i allmänhet var olidligt tråkigt. Det var - precis som du skriver - oftast ett slags slätstruken disco-pop som hade väldigt lite gemensamt med den ursprungliga blues- och gospelfärgade soulmusiken.
RaderaFör min del kom "uppvaknadet" med ett par samlingsplattor som jag hittade på skivreor i 17 - 18-årsåldern. Skivorna jag hittade var That's soul vol. 3 (http://www.discogs.com/Various-Thats-Soul-3/release/3821607) och Motown highlights 1964 - 66 (http://www.discogs.com/Various-Motown-Highlights-1964-1966/release/1779955).
De där två plattorna hade - trots att det var fråga om billiga samlingsskivor - väldig betydelse för hur min musiksmak kom att utvecklas. Jag upptäckte att "soul" var något helt annat än den tråkiga disco som spelades på radion. Därefter följde greatest hits-plattor med Otis Redding och Aretha Franklin... och sedan bara rullade det på.
Jag råder dig att kolla in några av de artister jag tipsat om i mina kommentarer. Jag tror att du kommer att bli positivt överraskad!
Tack för alla tipsen. Det ska jag absolut göra. Jag har ju redan en del soulplattor i samlingen som jag verkligen gillar och är övertygad om att det finns så mycket mer...
Radera