JOHN FOGERTY – JOHN FOGERTY - 1975
John Fogertys platta från 1975 råkade av misstag hamna på skivtallriken. Jag vet inte vad jag tänkte på, men helt plötsligt låg den bara där och snurrade, pockande på uppmärksamhet. Jag har länge haft svårt för just den skivan. Den har liksom aldrig fått min uppskattning.
Kanske för att det låter alldeles för mycket Creedence om den.
Kanske för att John Fogerty började bli nostalgiker redan 1975.
Ska man vara elak – och det får man ibland – känner jag igen många av låtarna här.
Lyssna bara på Almost Saturday Night. Är inte det en rip-off på Hey Tonight? The Wall känner jag också igen. Samma sak är det med ett par låtar till.
Av den orsaken har jag haft lite svårt för den här skivan....fram till nu...
LP:n är nog lite bättre än så, när jag tänker efter.
För det första är det skönt att John Fogerty inte fortsatte med countryspåren från solodebuten med Blue Ridge Rangers, den var lite väl magstark.
Då är den här plattan roligare. Det är mer rock. Och nu säger jag väl emot mig själv. Det är mer Creedence...
Ungefär som en fortsättning på Pendulum, CCR:s mest underskattade album.
Det här är en helt okej LP med andra ord. Inte nån av mina direkt favoriter - det lär dröja innan jag spelar den igen - men kanske en skiva att plocka fram när det nån gång behövs lite nostalgi...
Nr: 1383/2000
John Fogertys platta från 1975 råkade av misstag hamna på skivtallriken. Jag vet inte vad jag tänkte på, men helt plötsligt låg den bara där och snurrade, pockande på uppmärksamhet. Jag har länge haft svårt för just den skivan. Den har liksom aldrig fått min uppskattning.
Lyssna bara på Almost Saturday Night. Är inte det en rip-off på Hey Tonight? The Wall känner jag också igen. Samma sak är det med ett par låtar till.
Av den orsaken har jag haft lite svårt för den här skivan....fram till nu...
Då är den här plattan roligare. Det är mer rock. Och nu säger jag väl emot mig själv. Det är mer Creedence...
Ungefär som en fortsättning på Pendulum, CCR:s mest underskattade album.
Det här är en helt okej LP med andra ord. Inte nån av mina direkt favoriter - det lär dröja innan jag spelar den igen - men kanske en skiva att plocka fram när det nån gång behövs lite nostalgi...
Nr: 1383/2000
Om nån borde få låta "Creedence" utan invändningar är det väl John Fogerty. Eller finns det nån slags, underförstådd, regel att en yrkesman måste byta teknik med jämna mellanrum under sin yrkesbana?
SvaraRadera(Sen är väl de flesta överens om att just Fogertys skivor inte blivit särskilt bra när han försökt göra nåt annorlunda.)